Gomorgon.

Det kändes otroligt skönt med en tyst natt.

När jag var hos mamma igår så mötte givietsvis D våran granne i trapphuset som inte alls var glad.

- var det du som ringde securitas igår!?

- ja, du spela ju hög musik hela natten och det går inte och sova. det ska vara tyst efter 22 i vanliga fall.

han tittade en längre stund på D, och sen säger idioten att vi livat på nätterna!!? alltså..ja. vad säger man?

Sedan frågade han om det var vi som ringde första gången...

- ja, fast då stod de fler grannar utanför och knacka som också var sura. och bad oss ringa eftersom vi hade mobilen i handen.

Vilken jävla pajas, påstå att vi livar om nätterna när vi nästan alltid sover före 22-23. Om inte tidigare.....

Det är just såna här situationer som blir pinsama, där min granne dömer och påstår att vi livar om nätterna när vi egentligen ligger och sover. 

- " de brukar vara ett jäkla liv"

Kom igen, de blir bara så pinsamt sånt här, för honom iaf. Mig gör de bara frustrerad över själva anklagelsen.

Det gäller flera situationer. Inte bara med grannar.

Varför är folk rädda för att ta sitt ansvar när de görs uppenbara fel? be om ursäkt och göra det bättre, de verkar inte vara ett alternativ. Istället ska de anklagas hej vilt, och påstå saker bara för att man inte kan ta sin egen skit. Försvarsmekanismen är hög på många skallar. Tyvärr. Jag vet dom som inte sväljer sin stothet och ber om ursäkt till vilket pris som helst!.

sen var de ju typiskt att jag inte fick ta den där diskutionen. Jag är en bra människorkännare, han öppnar nog käften när han fått i sig lite alkohol. Brukar vara så. jag är isf beredd :).

Nu släpper jag det.

Igår....

jag va riktigt dåligt igår. Huvudvärken toppade sin dal, och feberig kände jag mig.

Lik bek var jag och kändes som att "nu är de snart över". ...  det här börjar bli lite för ofta nu. Det känns som något äter upp mig innifrån. Min kropp orkar inget mer....jag känner hur min kropp kämpar emot allting,jag gör saker jag egentligen inte pallar, och känner hur nära jag är att svimma...ändå fortsätter jag pressa mig själv.

frågan är, om jag kan vänta till den 28:e då jag ska träffa läkare!?.

Jag brukar bita ihop...

nu ska jag ta mig en dusch, som jag gör varje morgon.