Ok, de här får bli ett sista inlägg. Jaaamen jag vet, jag har inte hittat nå hobby!?

Kanske ska testa yoga, de skulle vara något för mig, enligt Mora rehab!.

Nå, Jenny på yoga? mkt möjligt .. någon som vill andas med mig?   

Mora rehab i sin helhet :

Jag kom ganska precis på minuten, satt mig på stolen(såklart) i rummet vi skulle vara i och guppade med mitt ben likt ett bokstavsbarn (inget fel med det) medans hon pratade om låsningar i skulderbladet och ANDNINGEN. Efter en stunds guppande med benet (omedvetet) så tar hon tag i mitt ben så jag ska sluta   ...

Jag berättade om min spänningshuvudvärk och min på-hugget-hålling i kroppen.

När jag la mig på britsen så kom smärtan ganska direkt i skuldran, hon höll på med ett ultraljuds vågor för att värma min led. 

Tydligen så kommer jag löpa en stor risk för fortsatta låsningar i revben/skuldra/huvud (de är så leden går) om jag inte börjar ANDAS MED MAGEN.

Hon bad mig dra ett djupt andetag med magen, tror ni  min magen blåste upp sig?

jag svarar ganska direkt att "näfan, jag kan inte andas med magen" hon bad mig andas med bröstkorgen och de gick fingemang, inte så konstigt eftersom jag andas högt upp helatiden, ytliga andetag.

jaja, det blev massa prat och hon visade någon övning tills jag skulle vidare till annan sjukgymnast på fredag. De kändes inte givande när hon ber mig höra av mig ifall om dom där inte får ordning på mig? eh va?.

Jag hann med och ringa soc, berättade att det blir möte så imorgon får jag veta vilken tid vi ska dit.

När jag berättade att det fanns ett "visat" intresse för att komma blev hon jätteglad och tyckte de var bra.

jag är dock lite skeptiskt för att de här kommer vara lika positivt efteråt.

Det här handlar inte om att smutskasta varandra inte.

Jag berättar mer i låst (kanske).

Vill inte dela med mig mer av såna här saker öppet för "alla" längre. jag må ha låtit tidigare ilska och frustration  tagit över och öst ur mig här , men de är också för att man har pressat mig dit.

Jag hoppas  vilket fall att de som sägs på mötet stannar just där, att man visar den respekten. 

att sprida skit och berätta inför andra har aldrig visat sig bli ett bra resultat, sen om man väljer att prata med sin respektive om de hela, visst, de är en annan femma... vi får hoppas den tilliten finns hos vissa. 

Jag har valt att "begrava" gammal joll, för jag vet att smutskastning är inget som spelar roll, inte i mitt fall ialf. Däremot spelar de en stor roll vad den som har vårdnaden gör och säger. 

För här har man ansvaret för två barn(våra barn), och ge det dom behöver och har rätt till.. då pratar jag inte bara matriellt.

Jag har självklart också ett ansvar, framför allt för mig själv. De är där jag är just nu....

Att bygga upp sig själv igen är inte alltid så lätt, men de går!. 

Jag ska börja med att försöka andas..... med magen.

tack för mig ikväll. vi syns imorgon!.

Ja ibland ska man väl ha tur?

Det var någon som hade lämnat återbud, och jag fick tiden istället ... till Mora rehab.

Dock har ormsalvan, träningen, eller massagen gjort sitt.

Jag har inte alls lika ont, men är ganska säker på att de kommer komma tillbaka, de har gjort de 4 gånger tidigare.

Jag gillar inte alls när dom ska knäcka min rygg lite här och där. När dom förvarnar mig för det så håller jag andan, och spänner mig. Motsattsen till vad man ska göra alltså.

Vi får se vad dom hittar, om dom hittar något. Ska bli intressant också och höra om dom kan se min såkallade "inflamation" som sjukgymnasten på vårdcentralen gjorde. 

Jag har nyss ätit en redig frukost (äggröra). Hoppas jag inte spyr upp den på bänken där.

Passar väl på och fylla magen med en kopp te, så de blir enklare att få upp skiten ifall jag spyr.

...... med sömn är inte ok. Ialf inte när jag MÅSTE upp tidigt.

de lixom gick inte, alarmet gick, jag satte mig upp kollade på klockan......ögonen hängde..la mig en stund.

Råkade stänga av alarmet ist för att sätta igång snoze. Och där nånstans var de kört.

Jag sov, och skönt också.

Ja har drömt också, jo det är sant. Jag minns inte så mkt.

Jag var ute i ett stort hus ute i skogen, jag och ett par tjejer hade stått och gjort godis. Men tillslut var de bara jag och en tjej kvar som försökte få ihop en godis påse med marianne (ni vet tant godiset).

Vi pratade, skrattade ... tjafsade !(??). 

Hon går ut och röker medans jag står kvar ... sedan ropar hon på mig... "kom, du måste se..vadfan händer?".

Jag går dit, sakta? .... ser på långt avstånd hur de ryker..och lyser upp. Hela Mora brinner......

Det springer folk utanför som sprungit flera km i skogen för att utrymma branden .... och ropar att vi ska öppna. jag öppnar.

Dom springer in och gråter, och första tanken blir att sätta på tvn (nyheterna) men jag hinner inte.

Jag hör ett barn som gråter, jag tittar ner och ser att de är Sam. Han var helt plötsligt en bebis.

Jag tar upp honom, springer runt och gråter medans jag försöker packa i en påse med mat till honom.

Jag pratar tyst för mig själv jag säger för mig själv att mitt barn ska inte få lida eller dö i den här misären.

Jag ska dö, ochjag kan dö tusen gånger för honom....

Ser samtidigt hur branden närmar sig huset, en person börjar brinna upp som är inne i huset. hon dör men varken skriker eller säger något utan lägger sig platt. Jag ser vad branden har hunnit göra med halva hennes kropp.

Jag slutar helt plötsligt gråta, tar ett djupt andetag och sedan springer jag fort som fan till en bil med Sam i famnen, en påse i andra handen. 

Ja de var det enda jag minns. de var en rysare i drömmen må ni veta.

de var tur jag vakna där, för jag har ju inget körkort i vanliga fall..kade kunnat bli katastrof !  :P .

jahapp, stressad som fan är jag och här sitter jag och skriver ner min dröm.

Jag måste upp till mamma och dona lite, sedan ringa efter en massa skit. Det här är inte så bara inte.

vi ses lite senare.

/ de här kommer bli en rysare!