Tina Lindmark blev alkoholist redan i högstadiet. Hon söp sig full så ofta hon kunde, och tog tunga droger däremellan. Tills hon nådde djupaste botten.

– Jag försökte ta mitt liv och däckade i mina egna spyor, säger hon.

Första fyllan kom när Tina var 14 år. Hon hade mått dåligt en längre tid och började hänga med ett nytt kompisgäng som festade ofta och mycket.

– Det var en stark kick och jag undrade varför ingen hade sagt till mig att man kunde må så bra av alkohol, det var kärlek vid första mötet, säger Tina.

Förändrades

Efter det festade hon både på veckodagar och helger. Snart kom andra droger in i bilden: cannabis, ecstasy, amfetamin, kokain, subutex och olika typer av läkemedel. Det var verklighetsflykten hon ville åt, men med tiden kom konsekvenserna.

– Jag blev helt gränslös och gick emot alla mina värderingar. Fyllorna slutade alltid i katastrof på olika sätt. Alkoholen var min kärlek medan de andra drogerna var ett medel för att klara mig till helgen när jag fick supa igen, säger Tina.

Hon hade alltid varit skötsam och duktig i skolan men när spriten kom in i bilden blev hon en helt annan människa. Hon var aggressiv, skolkade från skolan, begick brott och bråkade med sina föräldrar.

– Jag var inte dum, jag fattade att det inte var bra för mig men jag kunde ändå inte låta bli. Varje gång jag hade druckit hade jag massiv ångest men suget var för starkt för att stå emot, säger Tina.

Vändningen kom

Hon var ung tjej och alkoholist. Inte helt ovanligt, visar det sig. De senaste åren har tjejerna kommit ikapp killarna när det gäller supandet. I nian har fler tjejer än killar testat att dricka alkohol och fler tjejer är intensivkonsumenter – dricker en flaska vin eller motsvarande vid ett och samma tillfälle, en eller fler gånger i månaden.

– De senaste tio åren har flickorna som kommer in till oss varit väldigt mycket mer berusade. Tidigare kunde en rejält berusad 14-årig flicka komma in och ha druckit ett sexpack folköl. Samma flicka hade några år senare druckit en halv flaska vodka och var helt medvetslös, säger Stefan Sparring, överläkare och sektionschef på Maria Ungdom i Stockholm.

Efter flera år av fylla, ångest och självförakt kom ändå vändningen för Tina Lindmark. Hon var 19 år och en nära vän ställde ett ultimatum: Om du inte ordnar upp ditt liv kan du inte heller träffa mig och mina barn.

Valde sin kompis

Tina valde sin kompis. Och ett liv utan droger. Därefter följde en tid av hårt slit och känslomässigt kaos i öppenvården och på behandlingshem. För snart fem år sedan tog hon sitt första steg ut i en drogfri verklighet.

– Jag var jätterädd. Helt plötsligt skulle jag komma tillbaka till min hemstad och möta mina demoner. Men jag klarade det, säger hon.

I dag jobbar Tina på ett behandlingshem och håller tillsammans med vänner på att starta upp en ideell verksamhet som ska stärka unga tjejers självkänsla. Hon hoppas kunna bidra genom att dela med sig av sin historia.

”Ingen såg mig”

– När jag gick i skolan var det ingen som såg mig. Även fast jag skolkade eller låg däckad i kafeterian var det ingen som ringde min mamma eller frågade mig hur jag egentligen mådde. Nu vill jag jobba med ungdomar i förebyggande syfte, säger hon.