Åhh, vaknade igår med värsta tänkbara känslan ..halsont, kliar i hals, kliar i öron, grusiga ögon, snor som rinner.. hinner inte äta frukost förens jag fick min jävla mens , hurrey!. Snäll som jag är skänkte jag bort mina sista tamponger så där satt jag med en valp och förkyld och med..mens. Jag vet, laddat ord. Not.

Lyckades hitta lite tamponger i jackfickan, i en låda .. det är tur att man tappar ur och inte rensar så noga. Sen knatade jag bort till morsan för att slippa göra lunch, lovade  att byta gardiner hos henne och hon hade väntat så pass att jag inte hade hjärta att skjuta fram det. Det tog inte många timmar förens jag gick hemåt igen med sämre mående och då ville barnen komma, och där hade jag svårt att säga nej när jag igentligen behövde vila.

Så dagen den rullade på!. När vi tryckte ihop oss i soffan för att spela UNO och yngsta säger att de är så mysigt så var de värt det alla dar i veckan :).

När jag äntligen kunde lägga mig hade Love tagit min kudde rullat ihop sig till en boll och vem har hjärta att lyfta undan honom där? inte då jag .

Nåväl, tänkte bara uppdatera läget va. Jag börjar ligga lite pyrt till då jag inte hämtat ut mediciner samt avbokat massa tider vilket inte ju är så bra men de har ju helatiden varit nånting, jag måste börja sätta mig själv först igen om det ska bli något leva "normalt" liv igen.

Det är en ständig övning på att säga nej - det går inte nu, eller att man inte kan hjälpa. Eller att man måste vara själv för att man mår psykiskt dåligt, eller ska till doktorn.

Nu lär jag ut med Love. Btw ser att jag fyller år snart.............................................
.....hjälp, 31 år!  vad hände? inte långt tills man är i klimakteriet ju? typ.