Gokväll,

Idag har jag hängt hos syrran och hjälpt henne julpynta, har myst med bebis också förstås. Snart är de dop för lillemannen och gissa vem som är gudmor? MOI!. Okej, det var väl självklart? jag är mest lycklig över att de finns ett barn i familjen ingen kan ta ifrån mig - oavsett vad!. Jag älskar den här ungen som mitt eget.

Spelar ingen roll om vi brukar lr är oense om ngt hon skulle aldrig ta honom ifrån mig för det har varit/är en stor sorg i mitt liv gällande mina egna barn.

Har alltid sagt att jag känt mig snuvad på mina barn och många år av deras liv ngt jag kommit fram till kräver terapi för att kunna leva med, det känns skönt att kunna säga vad man vart med om och vad som hänt och verkligen jobba på det, men vi var eniga om att jag inte kan ha ngt inbokat varje vecka för att klara terapin.

Vårat första möte var starkt och mina tårar sprutade och gick inte att stoppa och sen började en process jag inte var beredd på, därför bestämde vi så. Anledningen till att jag kunde öppna mig så snabbt var för att min tillit låg helt i hennes händer och jag blev skickad till henne just för hennes utbildningar och kunskaper, erfaranheter.

Så, jag är mer än redo att gå igenom terpin för det finns kapitel i livet som behöver stängas och nya att öppnas. 

Imorgon har jag röntgen tid att åka på redan 8.15 och som jag kanske redan nämnt så är det hypofys röntgen som ska göras min hypofys är inte "normal" men de är heller ingen ovanlig åkomma och fler kan ha detta utan att veta om det.

Därför ska röntgen tas med ett par års mellanrum och hormonprover likaså.. kanske oftare? jag kommer bli kallad till det vilket som. Det har vart mkt med hälsan på senaste .. det har verkligen slitit en del på mig psykiskt men jag håller modet uppe och det finns mkt att vara tacksam för trots allt. 

Vi hörs.