När jag tog bort mitt födelsemärke sa läkaren att han skickar brev om det är lugnt men om det är ngt farligt så skulle han ringa mig. Lite nervig har jag ju faktiskt varit emellan åt när jag landat i ensamheten efter att ha hållt mig hyffsat sysselsatt med olika saker.

Okej, vad händer? mobilen ringer ... jag väntar mig hemligt nr när en läkare ringer men det är ett 010 nummer så är osäker på vem som ringer, jag svarar och hör direkt att det är läkaren från vårdcentralen varav mina första ord blir "Ååhh neej" .

Men fan vet ni vad han säger? att de är ingen fara men jag måste dit igen för att göra hela proceduren igen, tydligen hade han inte fått med hela födelsemärket vilket kan verka konstigt men man skär ända ner till fettlagret på ryggen alltså igenom 3 hudlager och vid analys syns att inte hela är med.

Att ha "liten bit" födelsemärke kvar är inte att föredra då man inte ser ifall förändringar händer med det.

Så, hönni .. jag som endast varit plåster/tejpfri i 2 hela dagar ska dit på fredag igen.

Nu vet jag att själva bedövningssprutan är det ända som kommer kännas resten gick hur bra som helst.

Hur många såna här nervkittlande saker ska jag behöva vara med om? känner mig känslomässigt tömd, lika tom på ord orkar inte prata lr umgås men tyvärr har min hund fått dille på en grannhund som han suktar till efter varje promenad. Det är precis som om hunden vore en tik men icke, det är en hane och dom är så lyckliga över varandra och "gråter efter varandra". 

Aldrig har vi sett våra hundar leka och vara så glada mot någon hund någonsin så det var lika roligt för henne som för mig,  att våra hundar funnit varandra och lika angelägen att dom får busa med varandra.

Imorgon är det medicinhämtning och jag hämtar nu en gång i vecka fasen vilken skillnad nu ska jag försöka slappna av lite mer och ha det såhär i två veckor ca, sen bokar jag in terapi en gång i veckan en tid framöver.

Ah men det blir toppen det.

Jo, jag har äntligen bytt ut gardinstången höjde den med hela 17,2cm från där fästerna annars sitter så nu ser de ut som fönstren är större och rummet blev mkt luftigare!!. Blev hur schysst som helst, jag trivs så jäkla bra i min lägenhet behöver piffa upp den lite bara men först rensa ut saker. 

Jag har svårt att ta tag i saker emellan åt, som ni kanske märkt ... jag vill massor! helatiden!.

TJAO

Har läst artiklar så sent som från 2014,2015 där man skriver om unga som axlar ansvaret hemma som man oftast inte pratar om men som i allra högsta grad existerar där ska mer forskare ta reda på mer.

Ofta beskriver man om föräldrar som har ett missbruk eller psykisk ohälsa där barn får ta hand om sina syskon, laga maten, handla, tvätta ... ta det ansvaret föräldrarna bör göra.

barn som kanske måste stanna hemma från skolan för att ta hand om syskon, eller under ett skollov.

" Då blir det istället så att barnen får köpa mat, tvätta kläder, städa och ta hand om de vuxna. Ibland kanske de får ta hand om sina yngre syskon också.

Barnen mår dåligt av det här, och en del av dem ringer alltså till Bris:
– Vi lyssnar och hör vad barnet själv skulle vilja göra men också stöttar i att det här inte är barns ansvar, säger Katarina Nylund.

Hon säger att det är väldigt jobbigt för de barn som tvingas ta han om sina föräldrar:
– De berättar om ensamhet, skuld och skam. Barnen vågar kanske inte ens berätta för sina kompisar. " 

Jag personligen tror att det ofta hänger ihop med emotionellt omogna föräldrar,

Barn med emotionellt omogna föräldrar drabbas av djupa ärr. Det slutar med att många barn axlar vuxna ansvar och växer upp för snabbt. Kombinationen av inkompetent föräldraskap och försummelse av detta sköra band, suddar ut gränsen mellan barndom och vuxen ålder, och förstör självkänslan.

 En annan möjlighet är att barnen tar rollen som vuxen, som föräldrarna borde ta. Det är så de små börjar ta hand om sina yngre syskon, utföra hushållssysslor eller ta beslut som inte överensstämmer med deras ålder.

Detta sista faktum kan verka intressant, men det kommer inte göra barnet modigare, mognare eller mer ansvarsfullt på ett sätt som kan anses vara hälsosamt. Slutresultatet är fler barn i världen som förlorat sin barndom.

Vi nämnde i början att ett barn som växer upp genom att spela en vuxens roll inte alltid ser sig själv som starkare, mognare eller lyckligare. Att ge ett 8-, 10- eller 15-årigt barn det exklusiva ansvaret att ta hand om sig själv eller ett yngre syskon eller ta beslut som dess föräldrar borde ta kan lämna ett ärr och potentiellt bli roten till många problem.

De psykologiska konsekvenserna som finns i dessa fall är lika varierade som de är komplexa. Emotionell ensamhet, oförmåga att bibehålla stabila förhållanden, skuldkänslor, emotionell återhållsamhet, undertryckning av ilska, irrationella tankar, ångest och att ha överdrivna krav på sig själv är möjliga resultat.

Reflektion.