Vaknade med dagens jävla skallebank. Noll lust, eller motivation. 

Här brakade allt innan jag ens hann öppna dom blå , med skallebank och kommande  av dagen problem.

Lingon veckan började igår och jag har aldrig känt mig så svullen och äcklad av den röda färgen, någonsin.

Och bara för att jag måste : Jag vet inte om jag redan tagit upp det?. Men för att släcka eran nyfikenhet och era ryckten, NEJ här görs inga barn. Vi skyddar oss!!!. 

Bra, släpp de nu.

Och bara för att tillägga .......

Jag är mer än nöjd med mina två barn jag redan har, som jag måste kämpa för att bara få träffa 1 minut. Dom är värda all uppmärksamhet man kan få och framför allt värda båda sina föräldrar!.

De finns inget behov av fler barn från min sida. De finns många orsaker och anledningar till det.

Tyvärr så finns de  ibland antingen sjuka ex som inte kan släppa de förflutna, eller nya damer med i bilden med en skev bild av ordet kärn familj. Vidrigt!. De hela gör mitt umgänge till barnen mer svårt än vad det behöver vara..

De är trist att ni inte vet, eller kommer se dom ärren ni gör i deras små hjärtan förens dom blir äldre. Om ni bara visste vad de här kan innebära. Men ni är så upptagna med erat självcentrerande att ni väljer att blunda och leka "familj" ..

jag vet att jag gjort fel och de jag gjort är oförlåtligt, att de alltid kommer finnas frågor, rädsla och besvikelse mm.

Men att stänga mig ute fler år än "nödvändigt" är otroligt onödigt,  men de är ju också de ni visat att ni vill.

Snart är de försent för allting, och lägga skulden på mig som man gjort för alla år och snacka skit om mig genom att säga  till barnen att "jag inte vill .."träffa dom kommer inte hålla i längden.

Såklart dom tror på det ni säger nu, ni är den enda tryggheten dom har just nu och dom förväntar sig att de ni säger är sant. 

Men ju äldre dom blir, ju mer förstår dom, och sanningen kommer alltid komma fram, förr eller senare.

JAg hoppas ni kan leva med det samvetet sen. Jag har tagit mina konsekvenser och kommer få leva med de här så länge jag lever. Och förlåta mig själv för att ha varit sjuk kommer jag förmodligen aldrig att kunna. De här handlar inte om någon självömkan, utan e är såhär det ser ut. 

Det blev längre än jag tänkt mig nu. Men.

Hur som helst, jag kommer snart släppa nyhets bomben här på bloggen om vad som komma skall. När allt känns klart och redo, de hela har kommit en bra bit på vägen.

Ha en bra dag, mina tankar och all min Kärlek går till mina barn, jag saknar er så det gör ont i hela kroppen.

jag klarar snart inte av att ha dom få gamla korten uppe på hyllan/kylskåpet,som jag fick av barnens pappa en den tiden vi var sams, trots hans bitterhet mot mig, som jag har full förståelse för. Självklart.

Håll hårt om era nära och kära. De finns många fula fiskar därute !.

/ Släpp taget .