Senaste inläggen

Av jennahs - 24 oktober 2016 14:44
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av jennahs - 23 oktober 2016 11:00
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av jennahs - 18 oktober 2016 13:28
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 12 oktober 2016 13:15

Tänkte passa på att tipsa om en blogg - levagiftfritt.se där hittar du mkt enkel läsning och där för du förståelse för allt de här jag är nybörjare på. In och läs!:)

Har själv nyss börjat läsa lite jag följer personens insta konto som jag snappar upp bättre i en bläddra i en blogg.

Irnoiska var när jag såg en blid på just det sköljmedel jag ÄLSKADE (comfort jordgubb) och läser hennes text och börjar nästa grina.. "va? äre sant? sluta? det är det, okej, häller ut i miljön" (grinar lite mer). Typ känsla.


Kortare text.


"Sköljmedel är designat flr att stanna kvar i plaggen och de mjukgörande ämerna förstör plagget elasticiet. Parfymen i sköljmedlet är en blandning av väldigt många och väldigt starka kemikalier som man andas in hela tiden i och med att den syntetiska lukten aldrig släpper från plagget tillsätts vanligtvis ftalater, ett hormonstörande ämne som bör hållas långt borta från barn som ör extra känsliga för horomnstörande ämnen på grund av att de ständigt utvecklas. Visste ni att sköljmedel är en av det starkaste hushållskemikalierna vi har i hemmen? i miljöbalken står de bland annat  att miljöfarliga ömnen sim hölls ut i naturen ska betalas av den som orsakat skadan tills det att skadan är avhjälpt. "




Ftalater är en grupp ämnen som kan användas för att göra plaster och gummi mjuka och smidiga. De kan finnas i många olika sorters mjuka plast- och gummiprodukter, till exempel gymbollar, träningsmattor, badkarsmattor, trädgårdsslangar, konstläder, plastgolv, elsladdar och plasttryck på kläder. Det kan också finnas ftalater i färg och lim.

Ämnena kan läcka ut ur materialen och tas upp av kroppen. Några ftalater kan vi få i oss genom direktkontakt och en del indirekt exempelvis genom maten. Ftalater har påträffats i analyser av blod, bröstmjölk och urin.

Alla ftalater är inte skadliga, men vissa ftalater kan påverka testiklarna och göra det svårare att få barn och är dessutom misstänkt hormonstörande.

Europeisk industri har till stor del ersatt de skadliga ftalaterna som är begränsade eller förbjudna, med andra mjukgörande ämnen. Det innebär att äldre mjuka plastprodukter samt sådana som är tillverkade utanför EU kan innehålla ftalater som idag är reglerade inom EU.

Några ftalater misstänks vara så skadliga att de är förbjudna i alla leksaker och barnavårdsartiklar och en del är förbjudna i sådana leksaker och barnavårdsartiklar som kan stoppas i munnen.

Exempel på reglerade ftalater är DEHP, DBP, BBP, DINP, DIDP och DNOP.

Fråga i butiken om varan innehåller ftalater, så att du kan göra ett medvetet val.

Av jennahs - 12 oktober 2016 12:17
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 12 oktober 2016 12:05

Intressant artikel som en delat som jobbar på just förskola, tänkte dela med mig utav den, säger väl allt?




40 timmars förskola – för vems skull?

Usch, jag sa en sak härom morgonen, i egenskap av arg mor till tre bråkiga barn slank det ur mig och jag skäms så rysligt bara jag tänker på det.
Jag tänker inte citera mig själv men låt mig säga som så: det var inte vackert.

Eller jo, förresten, låt mig för all del citera.

”Om ni fortsätter bråka så här mycket så orkar jag inte med er. Då får det bli längre dagar på fritis och förskola.”

Sekunden senare stod jag där i hallen och öste pussar och kramar och rabblade en miljon förlåt, i en fåfäng förhoppning om att ett litet ord – i kubik – skulle fungera som världens mest effektiva radergummi och för evigt sudda ut mitt verbala misstag.

Men någonstans där, slog det mig sedan, snuddade jag vid kärnan i debatten som blossat upp sedan Stockholms stad aviserat att barn till föräldralediga ska få gå obegränsat antal timmar på förskola – en satsning som finansborgarrådet hoppas att fler kommuner ska ta efter.

För det som sägs handla om att ”förskoleåren är viktiga för barnens pedagogiska utveckling, sociala utveckling och kunskapsutveckling”, är väl i grunden ingenting annat än en ogenerad flört med dagens självcentrerade medelklassföräldrar? Som lever i illusionen om att ett föräldraskap inte ska kosta mer än blöjor och svindyra svensktillverkade sandaler i ekologiskt skinn.


”Det är som att föräldrar i dag vill att allt ska vara enkelt och härligt hela tiden. Man vill inte ta sig igenom allt det jobbiga tillsammans, det som faktiskt gör att man blir en familj”, sa en klok vän tillika förskollärare när vi diskuterade ämnet.

Som mamma till tre har jag varit med om lika många, men vitt skilda, föräldraledigheter.

Medan den första bestod av behagliga barnvagnspromenader med andra mammor och sköna tupplurar i soffan medan bebisen sov, handlade den andra snarare om tröttsam konflikthantering med trotsigt storasyskon och urtråkigt lekparkshäng medan bebisen (förhoppningsvis) sov. Och den tredje… behöver jag ens beskriva den?


Jag är den första att räcka upp handen och ärligt erkänna att de femton allmänt lagstadgade timmar som syskon får vara i förskolan, är som balsam för en trött föräldrasjäl.

Och man kan förstås diskutera vem som bestämmer vad som är lagom och vad som är för mycket? Varför femton timmar och inte noll? Och varför inte fyrtio?

Ja, visst. Absolut. Ta för er av allt som går. Skjutsa iväg barnen på ”obegränsad tid” och åk hem och sätt på en kanna kaffe.

Fast säg åtminstone som det är: att ni gör det för att ni inte orkar med dem.

Eller ännu hellre: bit ihop och gilla läget och acceptera att det inte går att få barn utan att också bli förälder. "



Okej, vad är era tankar efter att ha läst den här? vad tycker ni om obegränsad tid på förskola?

jag tycker de är sorgligt, faktiskt. Finns alltid undantag.

Som jag minns det använde jag mina 15 timmar för min äldsta son men klagade aldrig över att vilja ha fler timmar, blev snarare tvärtom mer sällan.

Då hade jag ingen som kom hem från jobbet för att avlasta, lr städa och göra mina sysslor emellan åt ;)

Som en "trött förälder" ska man ha många frikort men gudnåde dig om du har psykiskt dåligt mående, smärtsjukdomar lr annat osynligt. Oj vilket skitsnack det blir då är man sämst.





Av jennahs - 5 oktober 2016 09:50
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 4 oktober 2016 16:24

Jag gillar sanna bråding, vilken brud och vilken resa hon gjort och inspierar verkligen. Tänk hur mkt våra känslor och beteenden vi lär oss från barndomen formar oss? låt våra barn få känna sorg, glädje, som ilska. Viktigast av allt är den känslomässiga biten och vi får aldrig sluta skriva om det.

Återigen vill jag tipsa om "pira och bråding" som du hittar HÄR  



Kopierat från hennes blogg. Läs och reflektera!


" Jag sitter och jobbar med ännu ett program av ”Pira & Bråding”. Och för varje gång jag jobbar med en ny gäst och får sätta mig in i en ny historia så slås jag gång på gång av hur lika vi människor är. Men även hur fel vi många gånger lever i det här samhället. Att allt oftast grundar sig i någon typ av känslighet, en brist på känslor i hemmet som barn , eller en frånvarande förälder (oftast pappa). Hur vi redan som små lär oss ett mönster hur vi ska hantera omvärlden, lägga skuld på oss själva, inte se ett värde i oss själva och lära oss stoppa undan känslorna och fly på olika sätt från oss själva. För att vara stark är att inte känna. Det är så vi många gånger ser det och lär oss att se det. Sårbarhet är något skamligt och sådant pratar vi inte om. Familjehemligheter och jobbiga händelser som du varit med om, det pratar vi helst inte om. Det lär vi oss tidigt.

Jag pratade nyss med en kommande gäst som drabbats av utmattning. En högpresterande tjej som jobbade som TV-producent, tog hand om barnen hemma, ville vara den perfekta flickvännen och perfekta kollegan. Hon hade tidigt lärt sig att hennes känslor inte var så viktiga. Hennes storebror hade tryckt ner henne hela barndomen och eftersom hennes föräldrar mest såg det som något ”syskonbråk” så blev hennes känslor heller aldrig tagna på allvar. Det var så allt startade och sedan fortsatte livet att spä på det. Och plötsligt så tog allt bara tvärstopp. Hon hade nått den där punkten som vi så ofta hört om, dagen då allt bara tar tvärstopp och du inte kommer upp ur sängen. Något som hon visserligen vägrade att tro på, för hon var ju den där starka tjejen som aldrig klagade eller visade sig svag, men det visade sig ganska snart att det var ett faktum. Kroppen skrek ifrån och den hade gjort det under en lååång tid innan. Men hon hade vägrat att lyssna.

Hon hade alla symptom man kan ha. Men ingen såg. Två veckor tidigare hade hon sökt hjälp hos en läkare för hjärtklappning, tryck över bröstet och en kraftig viktnedgång. Hon frågade om det kanske kunde ha med stress att göra och förklarade att hennes tempo var högt, men fick till svar att ”Nej, det kan det inte”. Och sedan fick hon gå hem. Antidepressiva var det enda som hon erbjöds. Antidepressiva??? Som att ett piller ska kunna hjälpa henne med hennes liv?

Det här är inte första gången jag hör en liknande historia och jag är säker på att det inte är den sista. Varför ser det ut så här?

En stor anledning till att jag kände att jag ville skriva min bok var just på grund av det här. Att lyfta fram vikten av att våga se bortom symptomen, att våga se grundorsaken och att våga visa sig sårbar i ett samhälle som många gånger är ganska hårt.Visa att det finns ett VARFÖR, en anledning till att vi hamnar där vi hamnar. Vi lär oss tidigt att det är fint att prestera men det är fult att hamna utanför mallen. Barn som har mycket energi och har svårt att sitta still diagnostiseras idag snabbare än du hinner fråga om hjälp, och den ena efter andra går till läkaren för en sak men kommer därifrån med något piller för något annat. Utskrivningen av ADHD-medicin till barn har ökat lavinartat, vi knaprar antidepressiva som aldrig förr och var och varannan får insomningstabletter utskrivna för att klara sin vardag.

Är det bara jag som känner för att skrika STOPP!!!

Jag tror absolut att medicinering kan vara livsnödvändigt i vissa fall och hos vissa individer, det säger jag inget om. Men jag tror även att det kan vara rent av skadligt i många andra fall. Jag tror även att synen på varandra i vårt samhälle helt har börjat tappa det. Kan det inte vara så att många av de barn som har myror i brallan egentligen inte alls har ADHD? (Och nu pratar jag inte om de som faktiskt behöver den hjälp som medicinen ger) Att de skulle kunna bli hjälpta av att få lite mer uppmärksamhet hemma eller en annan typ av pedagogik i skolan istället för att sitta still i timmar och lyssna? De kanske behöver mer stimulans än så? En annan kost utan socker och gluten? En fråga om vad de egentligen känner och tar in? För många gånger har jag börjat förstå att det är högkänsliga barn som mest har svårt att hantera alla intryck. Det finns så många fall där jag läst om barn som faktiskt slutat med sin medicinering efter att föräldrarna har börjat umgåtts mer och lagt om rutinen hemma, eller har lagt om kosten och som sagt slutat helt med främst gluten och socker. Eller barn som är extremt mediala men som ingen tagit på allvar tidigare.

Eller kanske skulle många av de som erbjudits antidepressiva egentligen bara behöva få prata av sig? Få någon som frågar hur de mår? Hur de lever? Många gånger ligger grundproblematiken i något annat och ändras inte det så kan få piller i världen hjälpa långsiktigt. Det kan hjälpa för att orka ta sig över tröskeln för att orka ta tag i problemet, men det borde vara under en kort period i så fall, inte något som bara fortlöper år efter år och slår ut hjärnans egna receptorer och produktion.

Kanske skulle många av de med insomningstabletter istället få en remiss till någon som lär de om helheten. Hur vi hänger ihop med sinne, kropp och själ? Lägga om kosten, rutinerna, vanorna? Kanske skulle de behöva yoga, meditera, promenera?

Jag förstår inte hur vi kan ha börjat hamna så snett i ett land som på så många vis är så upplyst. Varför är vi så rädda för att fråga hur en människa mår på riktigt? Blir det jobbigt då? Kanske tar det för mycket tid eller kanske så blir mitt ansvar gentemot dig som mår dåligt alldeles för stort och tungt att bära då?

Du kan tycka att jag är helt ute och cyklar med mitt resonemang, och låt det så vara. Men ju mer jag jobbar me människor och ju mer jag jobbat med mig själv, desto tydligare blir hela bilden. Och låt oss säga att jag skulle vara helt fel ute, att vi gör allt rätt. Men då undrar jag i så fall varför fler och fler mår dåligt? Varför ökar medicinering? Problem med kriminalitet och skjutningar? Självmordsantalet bland unga (15-24) stiger? Någonting gör vi iallafall inte riktigt rätt. Men jag är säker på att vi tillsammans skulle kunna vända trenden. Bara genom att börja prata. Våga prata på riktigt om hur vi mår. Börja gråta framför våra barn och visa att vi som föräldrar inte är några supermänniskor. Sluta säga till våra barn ”Sluta gråta” eller hitta något som får de att tänka på annat för stunden så fort de är ledsna, som att gråt skulle vara en sämre känsla än skratt? Det finns såå mycket vi alla skulle kunna förändra i det lilla som en start till det stora. Vi måste börja våga se varandra på riktigt. och skrota den där gamla skrönan om att ”familjehemligheter pratar vi inte om”.  Vi måste börja våga visa oss sårbara. <3 "


Sannas blogg hittar ni HÄR.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ jennahs med Blogkeen
Följ jennahs med Bloglovin'

Gäsbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se