Alla inlägg den 18 maj 2013

Av jennahs - 18 maj 2013 10:09
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av jennahs - 18 maj 2013 09:14

Läste en artikel i aftonbladet idag.



Det som är mest frustrerande när det gäller Öppenvården är att man får faktiskt ingen hjälp förens man fått en "diagnos". 



Piller åt unga helt fel medicin -

Psykvården fixerad vid diagnoser – och tabletter

 




Det är knappast en slump att det nästan samtidigt kommer ut två böcker som handlar om diagnoser. Frågan börjar bli akut. Enligt en undersökning som publicerats i New York Times har till exempel 19 procent av alla tonårspojkar i USA fått diagnosen ADHD (Aftonbladet 1 april – tyvärr inget skämt). Så kan vi inte ha det. Om en femtedel av alla pojkar måste ta mediciner för att klara sig i samhället, så är det kanske inte med barnen utan med samhället man borde ta i med hårdhandskarna.

Filosofiprofessorn Fredrik Svenaeus tar i boken Homo patologicus upp några av vår tids vanligaste diagnoser: ångestsyndrom, depression och ADHD men även fetma och datorspelsberoende. Han skriver också om sina egna erfarenheter av ångest.


Alla djur lider, men bara människan försöker hitta en förklaring till sitt lidande. Problemet med det är enligt Svenaeus att vi ger forskningen en för stor roll. Vetenskapsmännen kan inte förklara allt mänskligt lidande.

Men nog har de försökt. I Vansinnets diagnoser har psykologen och idéhistorikern Malin Hildebrand Karlén jämfört psykiatriska diagnossystem som användes i Sverige i början av 1800-talet med dem som användes i slutet av 1900-talet. Det är ett bra exempel på hur man kan dra slutsatser om nutiden genom att studera historien. Vad som anses som sjukt och onormalt växlar med tiden.

Just godtyckligheten är ett av problemen med att ställa diagnoser. Ingen människa är enkel och okomplicerad. Den som var utåtagerande som barn kanske är inåtvänd som vuxen. Man kan vara översocial i vissa sammanhang och tillbakadragen i andra. Ändå förväntas psykiatrin kunna dela in människor i tydliga fack. I dag är dessutom diagnossättandet lönsamt. Hildebrand Karlén konstaterar att läkemedelsbolagen har ett ekonomiskt intresse i att enkla diagnoser används.


Det är framför allt barn man vill diagnostisera, och förskrivningen av tunga psykmediciner till minderåriga ökar dramatiskt trots att det är oklart hur medicinerna påverkar på sikt.

Men frågan är inte enkel. Många upplever att mediciner förbättrar deras liv. De som får diagnoser som ADHD eller depression har problem på riktigt och behöver hjälp. För att få hjälp behöver man tyvärr ofta en diagnos. Både Svenaeus och Hildebrand Karlén påpekar att många patienter dessutom blir lättade när en diagnos ställs eftersom lidandet får en förklaring.


En annan sak som gör diagnosfrågan svår är att det finns alldeles för många empatilösa idioter som tycker att människor som mår dåligt bara borde skärpa sig. Det är inte heller en lösning.

Malin Hildebrand Karlén och Fredrik Svenaeus försöker från varsitt håll hitta något slags medelväg och det är lovvärt. Ingen av dem lägger fram något exakt program för hur psykiatrivården borde se ut i stället men båda kritiserar den ensidiga inriktningen på att ställa diagnoser, hitta genetiska förklaringar till alla mänskliga tillkortakommanden och försöka bota dem med piller.


När det gäller de flesta mediciner är det väl som med alkohol, eller cannabis eller vad som helst, att vissa tar mer skada av dem och andra mindre. Faran med både psykofarmaka och alkohol och droger är att de i slutändan ofta förvärrar problemen som de skulle lösa. Tar man sömntabletter blir det efter ett tag svårare att somna utan tabletter. Dricker man alkohol för att våga prata med okända människor blir det på sikt mycket svårt att prata med okända människor i nyktert tillstånd.


Det är lätt att uppröras över att barn knaprar ångestdämpande och sömnpiller men är vi vuxna särskilt mycket bättre? Innan vi dömer alla som tar mediciner för att orka leva i detta samhälle bör vi kanske rannsaka oss själva. Vem har aldrig valt att gå ut och supa sig full på fredagen för att glömma sitt jobb, i stället för att starta en fackklubb och slåss för att förhållandena på arbetsplatsen ska bli bättre?

Dagens fixering vid att ställa diagnoser och skriva ut mediciner är ohållbar. Det finns inget enkelt svar på vad man borde göra i stället men frågan måste diskuteras.



(aftonbladet.se )





En annan artikel angående ADHD ifrån sydsvenskan.se

skriven 29 december 2011.  (de här gäller då bara skåne)


Diagnosen adhd kom 1994. Den främsta förklaringen till den explosionsartade ökningen på senare år är uppmärksamheten – inte bara inom sjukvården utan även i skolan och i medierna.

För tre år sedan fick 871 skåningar diagnosen adhd. I fjol var det 1 786 personer – en ökning med 105 procent.


I Skåne står de vuxna för den största ökningen. Här har antalet som har fått adhd-diagnos fyrdubblats på fyra år – en betydligt större ökning än vad den nationella statistiken visar.

Det har varit en medveten satsning från psykiatrins sida de senaste åren, enligt chefsläkare Gunnar Moustgaard. Många föräldrar utreds i samband med att deras barn har fått diagnosen.


– Det är också många fler patienter som tar kontakt själva för att bli utredda. Det är inte ovanligt att de kommer till oss med ångest och missbruksproblem och så visar det sig att de har adhd.

Även mer resurser till psykvården, såsom kömiljarden, har bidragit till ökningen av adhd-diagnoser.


– Nu är det lönt att skicka remisser till bup. Vi har gått från väldigt lång till väldigt kort väntetid. För sex år sedan hade vi över ett års väntetid till utredning i Malmö. Nu klarar vi 86 procent inom trettio dagar, säger Hans Brauer, chef för barnpsykiatrin i Skåne.

Exakt hur många som har fått diagnosen adhd i Sverige kan ingen säga. Till skillnad från Skåne har många landsting problem med att rapportera korrekt till det nationella patientregistret.


Trots att rapporteringen är ofullständig tror Socialstyrelsens statistiker Anders Jacobsson att statistiken ger en fingervisning om hur ökningen ser ut. Även i resten av landet har antalet diagnoser av adhd och uppmärksamhetsstörningar mer än fördubblats sedan 2007.
 Hade du visat de här siffrorna för en epidemiolog utan att säga vad det var hade han utan tvekan trott att det rörde sig om en smittsam sjukdom, säger Anders Jacobsson.

Långt ifrån alla med adhd får den medicinska diagnosen. De flesta aktuella studierna visar att ungefär 5 procent av alla skolbarn har adhd.
– Det är en fruktansvärt stor mängd barn. För 25 år sedan trodde man att det var mindre än 1 procent, säger Peik Gustafsson, överläkare inom bup i Malmö.

En av svårigheterna med adhd är att det är en otydlig diagnos. Det finns arton diagnoskriterier. Kriterierna är indelade i två grupper – koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Man ska ha sex kriterier i varje grupp för att få en diagnos.

 

 

 

 

HÄR finns en artikeln från mama.nu där en tvåbarnsmamma berättar om hur hon fick sin ADHD, hur hennes vardag ser ut och jag känner igen mig i mkt. 




Finns egentligen hur mkt artiklar som helst dels angående hur mkr de verkligen ökat dom senaste åren.


 

 

 

 





ANNONS

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8
9
10 11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Maj 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ jennahs med Blogkeen
Följ jennahs med Bloglovin'

Gäsbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se