Jag fick reda på ngt sorgligt igår ... en person jag bott med under en perioid i storvik har gått bort, hon hittades död i sin lägenhet och dom vet inte vad som hänt det kan vara en "naturlig" död också oavsett så är hon alldeles för ung. 

Glömmer aldrig hennes skratt, hela hon spred så mkt glädje och trots misär var hon ofta positiv ... hon kunde visseligen romantisera om fel saker lite skämtsamt .... Tänk er "en joint idenna värmen, tjejer?" alla ba asgarva och jag undrade alltid vad som snackade om. 

Hennes stora bruna rådjursögon.

VIla i frid fina underbara människa jag hoppas du funnit ro. 

De är väldigt mkt stress utan att jag själv vill ha det så det är oundvikligt och jag kan inte annat än bli stressad det är mkt käppar i hjulen nu också då dom på öppenvården ständigt försvårar min tillgång till hjälp då jag var inne på att börja i terapi. Jag hade ett första möte i september förra årdet? det pausades men nu blev jag tvungen fylla i papper, screening. Typ " är du beredd att gå på samtal en gång i veckan, i en timme?" såna frågor.

Efter det så började dom tycka att vi ska kartlägga mitt liv sådär håller det på.

ska jag vara helt ärlig så orkar jag inte skicka in papper till paitentnämnden ja gär helt slut så pass att min mens försvunnit och nu mena jag inte en dag eller två utan VECKOR.  Dessutom glömmer plattor på, lägger saker på fel ställe noch glömmer bort vad jag precis nyss gjorde typ så. Det brinner kan man säga.

Hur det går med sockersuget? det går faktiskt mkt bättre jag förbjuder mig inte att äta det och när jag väl gör det så är mängden den största skillnaden. Godiset har minskat radikalt nu har jag inte tagit kosttillskottet på ett par dagar då min mens försvann men de jag petar i mig ska inte påverka mensen alls. 

Även om jag inte tagit detta på 4 dagar nu så har jag inte samma sockersug.