Alla inlägg under november 2016

Av jennahs - 29 november 2016 16:58
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 29 november 2016 16:43

Fråga mig inte varför men udda saker intresserar mig. Är med i en grupp gällande "sen avnavling" som jag nämnt förut där disskuteras också angående k-vtiaminet som ges till nyfödda på rutin (!!!!). Varför ger man k vitamin?vad innehåller det? Minns du själv vad dom sa före dom gav din bebis k-vitaminet?



Läs och reflektera!


Kopierat och källa finner du HÄR ifall du skulle vilja klicka vidare på länkar som nämns i texten.


" Hej Linda!
Nu har vi äntligen tagit beslutet att helt avstå från all vaccination. Och det svåraste (som jag trodde iallafall), det vill säga att berätta för dem vid rådgivningen, är också avklarat! Men jag blev så förvånad, för de sa att det är ju frivilligt och vårt beslut. En tyckte nog att det är knasigt och då står vi ju för ansvaret själva... men nu känns det bara bra och ju mer vi läser om ämnet desto mer övertygade är vi. Jag funderar på det där med K-vitaminet, frågade också vid rådgivningen och fick inte veta så mycket VAD det är.

Hon sa att det samma gäller: beslutet är vårt och då också ansvaret. Kan du säga vad K-vitaminet innehåller egentligen? Jag har också pratat med en barnmorska och hon sa att det går att skriva vår önskan på blanketten som man ger till BB och om barnmorskan efter förlossningen rådgör med barnläkaren och de då tycker att förlossningen gått normalt och babyn mår bra så finns inget hinder att vi avstår från vitaminet. Angående sen avnavling så sa hon att det är nog egentligen upp till barnmorskan vad hon gör. Hon förklarade att ifall man misstänker att babyn haft t.ex syrebrist under förlossningen så tar de prov från navelsträngen och då kan man inte tillämpa sen avnavling. Tacksam om du vet mera om K-vitaminet och kan ge mej svar.

Till att börja med vill jag gratulera till det härligt kloka beslutet att helt avstå från vaccination! Jag är så glad för dina barns skull, och för hela din familj. Belöningen är ovärderlig: friska, pigga och intelligenta barn med rosiga kinder och välutvecklad motorik! Vad är väl bättre än det?

Så över till dina funderingar om K-vitamin och sen avnavling. Alltså, detta är ett slående typexempel på varför jag kallar vitrockarna för våra självutnämnda förmyndare. Vadå ” om barnmorskan efter förlossningen rådgör med barnläkaren och de då tycker att förlossningen gått normalt och babyn mår bra så finns inget hinder att vi avstår från vitaminet” och ”upp till barnmorskan vad hon gör”??? Det är det inte alls! Det är ALDRIG varken barnläkare eller barnmorska eller en hel hög med vitrockar som bestämmer vilka ingrepp som görs på ditt friska barn!!!! Eller sjuka heller för den delen. Oberoende av om det handlar om blodtransfusion, operation, vaccination eller sen avnavling är det föräldrarna som bestämmer! Allt annat är mot lagen. Ååååå jag blir så arg! Ursäkta men jag eldar lite nu. Hur kan det ha gått så här snett, att vårdpersonalen tror att barnen som föds fram på sjukhuset är deras egendom att förvalta i läkemedelsbolagens intresse? Och denna evinnerliga okunskap sedan. Att de liksom inte tycks fatta att det inte är upp till dem att bestämma! De gör sig själva till åtlöje, åtminstone i mina ögon.

Men för att börja från början som man brukar säga. K-vitaminsprutan infördes på 1970-talet, innan dess hade man inte denna rutin. Syntetiskt K-vitamin (koagulationsvitamin) injiceras i den nyfödda babyn direkt efter förlossningen, oftast utan föräldrarnas vetskap eller tillåtelse. Ett förfarande som i sig är olagligt. Och jo, alla ni föräldrar som nu sitter och funderar – era barn har fått K-sprutan på BB om ni inte sade ifrån. K-vitamin behövs för att blodet ska kunna koagulera, det vill säga levra sig. Om inte blodet kan levra sig klarar inte kroppen av att stoppa en blödning och detta kan leda till att man i värsta fall blöder till döds (”blödarsjukan”). K-vitamin bildas i tarmarna och eftersom babyns tarmar är sterila när den föds finns inget K-vita. Dock börjar det bildas genast när babyn diar, och den första mjölken (colostrum) är extra rik på K-vitamin varför det är viktigt att alltid bjuda babyn på dessa första droppar med mjölk. Sedan tar det 3-4 dygn innan K-vitaminnivån är normal! Tre dygn! Det är inte länge. Men så hittade Big Pharma på att babyn ska välkomnas till världen med ett nålstick i benet, och på så sätt förses med syntetiskt framställt K-vitamin spetsat med konserveringsmedel. Hurra!

Nu menade man att inga barn löpte risk att få inre blödningar de första levnadsdygnen. Man kan ju undra hur vanligt det är att nyfödda får inre blödningar? Det är inte alls vanligt. Man talar om 1 på 15 000. Läs mera här, Linda Morge har översatt stycket om K-vita i kommentaren till mitt förra inlägg. Dock är siffran fruktansvärt olika beroende på källa, här står det att risken är 1 på 200, medan jag sett att man pratar om 1 på 2000 på andra ställen. Så forskarna tycks vara oeniga. Kommentera gärna detta och berätta vilka siffror ni sett!

En annan viktig fråga är om K-vitaminet faktiskt skyddar mot dessa blödningar (jämför frågan om vacciner faktiskt skyddar mot en sällsynt sjukdom). En bekant berättade för mig helt nyligen, att hennes nyfödda fick hjärnblödning sitt andra levnadsdygn. Och denna baby hade fått K-vitaminet! Så i det fallet kan vi alla konstatera att K-sprutan inte var effektiv. Sedan kan man ju fundera vidare varför babyn fick hjärnblödning? Var det kanske rentav på grund av detta onaturliga förfarande med syntetiskt K-vita? Det lär ingen få svar på.

Kirsten Nisted, antroposof och barnmorska, skriver att barn som har en risk för inre blödning är (hittas inte på nätet, jag har fått det privat)
- barn som är födda för tidigt, det vill säga mer än tre veckor före beräknat datum
- barn som har haft en påfrestande förlossning, det vill säga lång vattenavgång och långdragen utdrivning
- barn födda med sugklocka eller tång
- barn utsatta för andra trauma
- barn med medfödd leversjukdom, där enzym som ingår i bildandet av K-vitamin fattas

Ni märker att allt detta är sådant som man vet först efter att barnet är fött. Sålunda är det möjligt att på förhand informera om att inget K-vitamin får ges rutinmässigt. Så kan man ju ändra sig om det visar sig bli en mycket komplicerad förlossning.

För min del var det mycket enkelt att fatta beslut redan på förhand innan mitt tredje barn skulle födas. Jag går nämligen efter två principer. Den ena är välkänd och kallas försiktighetsprincipen. Den säger att om man inte är säker på vilken effekt ett visst ingrepp har så är det bäst att låta bli. Den andra principen är lite självpåhittad, jag kallar den naturlighetsprincipen. Den innebär att jag litar mer på naturen än på människan. Tror verkligen någon att naturen, som tänkt ut allting så perfekt i minsta detalj, skulle ha missat detta med K-vitamin? Och tycker ni att barnen blivit friskare och mera välmående sedan 1970-talet? Och varför har inte människosläktet dött ut för länge sedan ifall denna injektion vore livsnödvändig? Jag citerar Kirsten Nisted:

Av erfarenhet har jag sett att naturen är klok, människokroppens uppbyggnad och funktioner är noga samordnade och har sin betydelse, det dröjer bara innan vi människor genomskådar detta. Och i detta samband kan man undra om den låga K-vitaminkoncentrationen de första dygnen kanske har en betydelse. År 1992 kom rapporter om att K-vitaminprofylaxen kunde ha ett samband med de ökande fallen av leukemi hos barn.

Andra aspekter som man måste ha med i övervägandet om K-vitamintillförseln är att en injektion går förbi hudbarriären som representerar människans integritet och immunsystem. Sprutan är oftast det första barnet får i sig. K-vitamin är ett syntetiskt framställt ämne och medlet är även tillsatt konserveringsmedel, det vill säga ämnen som är kroppsfrämmande för den mänskliga organismen och därmed belastar ämnesomsättningen. I ämnesomsättningen sker människans nedbrytning och uppbyggnad av kroppsegen substans, och om denna blir överbelastad ökar risken för utvecklandet av allergier.

Många av mina läsare har redan hört historien om då jag skulle föda mitt tredje barn Hugo och inte ville att han skulle ha K-vitamin. Jag publicerar ändå berättelsen här därför att den visar hur övertygad och envis man måste vara för att kunna stå på sig mot sjukvårdens påtryckningar. Jag hoppas att min berättelse ger råg i ryggen till många fler:

Jag visste ju strax från början att jag inte skulle ha K-vitamin. Vid ett besök på sjukhuset långt före förlossningen lämnade jag in ett papper till förlossningsavdelningen, där jag skrivit olika önskemål, bland annat att han under inga omständigheter får ges något K-vitamin.


När personalen såg detta sa de kallt ”Härifrån släpps inga barn hem utan K-vitamin”. Jag trodde inte mina öron. Jag visste ju att de hade fel, men blev rosenrasande över att personalen kan vara så felinformerad. Jag ringde till Malmska i Jakobstad och frågade deras policy. De sa att självklart ger de inget K-vita om inte föräldrarna vill, men att de vill ha det skriftligt på förhand i så fall. Jag ringde även till ett BB i Sverige och kollade, och där sa de att de frågar alla om de vill ha det. Om de inte vill behövs inget skriftligt, det räcker att tacka nej.


Nu blev jag jättekrånglig för etablissemanget – som vanligt. Jag ville föda i Karleby eftersom det är närmare och jag haft snabba förlossningar. Så jag ringde dit och bråkade med dem på avdelningen om detta K-vitamin som visst inte alls är obligatoriskt. Ingen på avdelningen visste något... suck... Jag ringde barnläkaren. Nå, hon igen hänvisade mig till avdelningen som visst skulle ha färdiga blanketter att fylla i om man vill avvika från standardrutiner. Ringde dit igen. Inga blanketter. Ringde läkaren igen, som nu uttryckligen sa ”VET DU JAG BÖRJAR BLI GANSKA TRÖTT PÅ DET HÄR” ”Vet du det börjar jag också” svarade jag lakoniskt. Sedan sa hon att jag ju själv kan skriva ett intyg då – vilket jag gjorde. Men det värsta var, att mitt i denna rumba ringde barnläkaren upp MIN MAN, för att försöka övertala honom att vi nog ska ta K-vitamin! Min man hänvisade bara till mig, och läkaren sa att jag måste ringa upp åt henne senare. Jag ringde, fick en telefontid av sekreteraren (ja du milde tid), ringde på nytt på bokad tid – för att bli utsatt för intensiv lobbying. Nu hade läkaren hittat en svag punkt trodde hon, och uttryckte sin djupa beklagan över mitt ofödda barn som säkerligen kommer att förblöda till döds... ”Jag tycker ju bara så synd om barnet” hette det.


Nå, det blev dags att åka till BB vilket vi gjorde med intyget jag skrivit i högsta hugg. Fastän jag var fullt öppen redan då vi kom till BB och sammandragningarna satt i ett, var det första jag sa då jag stapplade in genom dörrarna ”Vi ska inte ha något K-vitamin!” Jag upprepade det för alla som på något sätt var inblandade i förlossningen. Men tror ni inte – när jag just hade fött min son och var i det där hormonstinna lyckoruset som bara en nyförlöst kvinna känner till – att en av barnmorskorna lite förföriskt viskade i mitt öra ”Ska vi inte ge det där K-vitaminet i alla fall? Vi kan ju ge det oralt istället!”

In i det sista försökte de. Och jag stod på mig. Men rejält förbannad var jag!!! Varför i hela friden ska det vara så svårt att acceptera en uttalad vilja från en patient????? Så ni som i framtiden (förhoppningsvis) avstår från K-vitamin – var starka. Låt er inte luras. K-vitaminet infördes på 1970-talet. Om barnen skulle förblöda utan det skulle människosläktet ha dött ut för länge sedan.

Ja, där var historien. Och Hugo, helt oinjicerad, lever och mår. Väldigt bra till på köpet. Så den där läkaren som tyckte synd om mitt ofödda barn slösade nog energi i onödan...

Vad innehåller då denna spruta? Här ser ni bipacksedeln. Sprutan innehåller den aktiva substansen fytomenadion 10 mg per ml, och som tillsatsämnen glykocholsyra, natriumhydroxid, lecitin, saltsyra och vatten för injektionsvätskor. Ja, åtminstone blir inte jag så där väldigt upphetsad vid tanken på att spruta in detta i mig själv eller mitt nyfödda barn. Vidare kan vi läsa:

Liksom alla läkemedel kan Konakion Novum orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.
Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 10 000 användare):
- överkänslighetsreaktion med feber, hudutslag, svullnad och ibland blodtrycksfall i samband med intravenös injektion
- lokala reaktioner vid injektionsstället

Alltså kan vi konstatera att det är större risk för ovannämnda biverkningar än för att barnet ska drabbas av en blödning, om vi får tro Dr Michel Odent. Är jag förvånad? Inte alls.

Det är lite så där upprörande roligt att läsa bipacksedlar tycker jag. Till exempel står det så gott som alltid Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Hmmm, har någon av er föräldrar läst igenom bipacksedeln till K-vitaminet innan det injicerats i era barn? Lite svårt förstås att göra det då ni inte ens har fått veta att man gett barnet detta läkemedel... En annan klassiker är Ta inte Konakion Novum (alltså K-vitaminet) om du är allergisk (överkänslig) mot fytomenadion eller mot något av övriga innehållsämnen i Konakion Novum.

Jaaaa, och HUR vet man det då barnet just blivit fött?

En annan upprörande aspekt är att dosen K-vita är 20 000 gånger det normala för en nyfödd. Det är förbaskat mycket. I USA har man använt sig av K-vitamininjektionen en längre tid (sedan 1940-talet) och förfarandet baserar sig på tung medicinering av mamman samt den omtvistade och omedelbara omskärelsen. Eftersom mamman förut ofta drogades så tungt att hon inte själv förmådde krysta ut barnet drogs det ofta ut med tång. Detta ledde onekligen till blåmärken och avsevärt höjd risk för hjärnblödningar. Eftersom babyn i USA dessutom ofta utsattes för den enligt mig grymma och onaturliga omskärelsen genast efter förlossningen var det viktigt att alla blödningar skulle stoppas, och det gjorde man alltså med enorma mängder injicerat K-vitamin. Idag har vi ändå kvar samma megados och dessutom på helt lösa grunder. Man har konstaterat att färre barn idag drabbas av inre blödningar, men det kan lika gärna bero på att färre barn föds med tång. Läs mer om detta på denna förträffliga sida.


Jag vill framhäva ett stycke från samma sida, nämligen det som säger

Vi vet att en baby som föds fysiologiskt (menas säkert vaginalt/Lindas anm) utan något ovanligt födelsetrauma och med en hel navelsträng, och som bröstmatas, får exakt den korrekta mängden med K-vitamin, satt av Naturen. Problemet är att om babyn föds med exakt rätt mängd K-vitamin, så kan tillsatt K-vitamin öka koagulationsfaktorerna utöver den sunda nivån. Detta överskott av koagulationsfaktorer kan orsaka andra problem, såsom ökad risk för hjärnhinneinflammation eller PSD (plötslig spädbarnsdöd).

Där har vi det alltså svart på vitt. Vi vet redan att nästan alla fall av PSD är orsakade av vacciner, nu vet vi också varför det finns barn som dör i PSD redan på BB fast de är ovaccinerade. Eller ovaccinerade, ja det är ju en definitionsfråga. De är injicerade med K-vitamin, och man kunde gott kalla det för K-vaccin.

Dr Joseph Mercola är en mycket känd hälsoguru i USA, och om ni inte redan är bekanta med honom är det dags att stifta bekantskap nu. I mars detta år publicerade han en intervju med en av världens främsta forskare kring K-vitamin, ni kan lyssna på intervjun och läsa den här. (Det kan hända att sidan kräver registrering i form av e-postadress.) Anmärkningsvärt är att forskningarna från Storbritannien, som på 90-talet visade en höjd risk för barncancer hos dem som fått K-vita, förkastas. Jag själv kan inte ta ställning till hur det ligger till med den saken. Ni kan läsa mer om dessa studier på http://www.vaccination.inoz.com/VitaminK.html

Å andra sidan hävdar ändå Mercola och den intervjuade experten att K-vitamininjektionen är totalt onödig. Det talas mycket om de tragiska följder smärtan har. Man påtalar också det orala K-vitaminet som säkert och tryggt. Samtidigt påpekar man att om mamman ser till att äta mat rik på K-vitamin och/eller ta tillskott under slutet av graviditeten förses barnet via moderkakan med tillräckligt K-vitamin och därmed behövs inga tillskott alls för barnets del. Å andra sidan påtalas i denna artikel att det inte spelar någon roll hur mycket K-vitamin mamman äter, naturen ser ändå till att reglera K-vitaminhalten till ett minimum hos barnet. Alltså torde den låga halten ha en funktion.

Kirsten Nisted kan vara något på spåren, för hon skriver så här:

Den mänskliga kroppen bär inom sig två polära funktioner. Den ena som formar, förhårdnar, och den andra som är upplösande. Dessa två processer finns även i blodet. Där är det viktigt med balansen mellan koagulerande faktorer (förhårdning) och fibrinolysen (upplösandet). Blir koagulationsprocessen för stark blir det trombos, hjärtinfarkt eller cancer; blir den upplösande kraften övervägande blir det en blödning.

Under de 3-4 första dygnen har barnets blod en låg halt av K-vitamin men den ökar under denna tid till normalvärdet, det vill säga den upplösande kvaliteten är övervägande. Samtidigt sker en nedbrytning av röda blodkroppar. I fosterlivet har barnet dubbelt så många röda blodkroppar, då det är nödvändigt för syresättningen och man säger att barnet har tjockt blod. På tredje dagen efter förlossningen har blodet en normal koncentration av röda blodkroppar. Detta är en upplösande process och försvåras kanske av K-vitamin som har en förhårdnande kvalitet.

Båda dessa processer sker i levern och behöver galla. En överbelastad lever utsöndrar bilirubin, ett gulämne i gallan som färgar huden gul om koncentrationen blir för stor. Detta är så kallat nyföddhetsgulsot.

Det finns hur mycket som helst jag skulle kunna skriva om K-vitaminet, men jag nöjer mig så här och hoppas att ni läser länkarna. Med dessa rader ur min inbox vill jag avsluta min K-vitaminredogörelse:

En sak vill jag berätta. Tog inte K-vitaminet åt babyn och det är vårt första barn av fyra som inte blivit gult och behövt ligga under lampan på BB. Vi är förstås jättelyckliga över vår friska dotter!

Och så hoppar jag därmed över till avnavlingen. Och här har jag faktiskt inte tänkt skriva så mycket, det räcker med att jag säger ett enda namn egentligen, nämligen Linda Morge. Hon är en riktig eldsjäl, och kan det mesta, för att inte säga allt, om avnavlingen. Läs hennes blogg här. (Och för att referera till det inledande mejlet högst upp i detta inlägg, så jo - man kan visst navla av sent och ändå ta prov från navelsträngen. Men den där kunskapen sjukvården har är som bekant inte alltför imponerande.)


Första gången jag kom i kontakt med Linda Morges kunskaper var i Ulf Brånells Motgift vecka 12 år 2009. I följande nummer av Motgift kan ni läsa om vad jag gjorde efter att ha läst om avnavlingen, det är jag som skrivit mejlet med signaturen K L, Finland.

Glädjande nog finns en artikel om avnavlingen översatt till svenska i Alternativjournalen, läs här.

Jag vill även å det varmaste och hjärtligaste och bestämdaste och livsnödvändigaste uppmana särskilt de gravida att läsa denna tråd som Linda håller i. Den tråden får guldstjärna av mig;) Beta av den lite i taget, sug i er kunskapen och känn hur ni uppfylls av en klokhet som inte är förunnad sjukvårdspersonalen. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag önskar att jag vetat allt detta innan jag födde mitt första barn. Då hade jag sannerligen aldrig låtit dem övertala mig att dra in den där äckliga lustgasen som bara gjorde mig illamående, eller tratta mig full med värkstimulerande dropp som ändå inte funkade, eller klampa Sagas navelsträng och på det sättet bestjäla henne på hälften av hennes blod...

Och till sist vill jag understryka: det finns INGA fördelar med tidig avnavling, och INGA nackdelar med sen avnavling. Och för mig var det värdefullt att lära mig att autism till stor del kan bero på den tidiga avnavlingen. Så de som hävdar att autism inte beror på vacciner eftersom det är medfött kan ta sig en ny funderare. Visst kan barn vara autistiska direkt från spädbarnstiden, men då måste vi komma ihåg att de förmodligen är tidigt avnavlade vilket skadade deras hjärna... Inga barn föds nämligen autistiska, autism är en iatrogen (av läkarna förorsakad) skada. Om ni frågar mig.

Jahapp, bäst att ni läser detta inlägg många gånger. Det har nämligen tagit mig fem timmar att skriva det... Ha en skön midsommar, jag tror inte jag hinner skriva mer innan det! Kram!




Av jennahs - 28 november 2016 09:36
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 28 november 2016 09:22
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 23 november 2016 11:29
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 21 november 2016 13:23
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 19 november 2016 08:37

Har jag delat den här tidigare? isf tåls det att läsas igen!!! .



Till alla egoistiska, separerade föräldrar!!!



De jag riktar mig till här är just dessa barnfamiljer som har all möjlighet i världen att göra det bästa för sina barn men ändå väljer att fokusera på att få andra att må dåligt. Även fast ni inte är ett par längre så kommer ni alltid att vara föräldrar tillsammans, skriverförskolläraren Roger Nilsson.


Ni vet säkert vilka ni är. Ni som levt tillsammans som en familj en gång tiden. Älskat varandra, respekterat varandra och uppfostrat era barn tillsammans.

Sedan tar det slut.

Det finns miljoner anledningar till att ett förhållande kan ta slut. Jag tänker inte räkna upp dem här men ni vet själva. Livet ger och livet tar. Så är det och så kommer det alltid att vara. Brustna hjärtan eller förlorad stolthet gör ont och det tar sin tid att komma på fötter med sig själv igen.

Misslyckanden i livet är aldrig roligt men de finns där likförbannat. Vissa hanterar dem bättre än andra. Vissa tycker synd om sig själva och agerar offer medan andra tar tillfället i akt och spyr galla och andra otrevligheter över den som man en gång i tiden valt att dela sitt liv med.

De sistnämnda är de som jag kallar för egoistiska separerade föräldrar. Dessa egoister till människor som på något sätt fått för sig att de kan behandla någon hur illa som helst bara för att stoltheten tagit skada eller för att livet tillsammans med sin partner inte blev vad man hoppades på.


Frågor till er egoistiska separerade föräldrar:

Hur tänker ni och förstår ni hur illa barnen far av ert barnsliga idiotsätt att hantera konflikter?

Jag har jobbat inom skola och förskola i över tio år nu och jag har suttit och tröstat barn vars föräldrar slängt igen dörren på varandra precis innan de ger sig av för att lämna av det käraste de har.

Jag tror inte att någon av er föräldrar på fullaste allvar inte förstår att barnen pratar om precis allt som händer i hemmet med oss förskolepersonal. Era barn bearbetar morgonens trauma på förskolan medan ni går till jobbet och är nöjda över att ni fick sista ordet mot er före detta partner.

Jag vet att det finns de av er som aktivt lägger ner tid på att få den andra föräldern att må dåligt. De som aktivt motarbetar lösningar som, trots allt är bättre för barnen, förkastas just för att den andra föräldern inte ska få rätt. Ni hör ju hur idiotiskt detta låter va? Ni vet vilka ni är.


Ni som sysslar med sådant där kommer naturligtvis aldrig att erkänna det för er själva utan ni har ju ursäkter och anledningar till att fortsätta motarbeta varandra. Och därav låta era barn hamna i kläm. Bara för att just du måste ha sista ordet.

En sak är säker. Du kan vara hur framgångsrik som helst. Du kan ha en ny familj där ni, precis som din förra, älskar och respekterar varandra.

Du kan vara hur omtyckt som helst av vänner och kolleger men när dina barn växer upp, och inser vilka små barnungar till föräldrar de har. Då är du inte värd ett skit.

Och min respekt kommer ni aldrig att få, ni egoistiska separerade föräldrar.

Det finns alltid förmildrande omständigheter, det är jag så klart medveten om men jag är ganska säker på att ni vet själva vad dessa omständigheter är. De jag riktar mig till här är just dessa barnfamiljer som har all möjlighet i världen att göra det bästa för sina barn men ändå väljer att fokusera på att få andra att må dåligt. Ni vet vilka ni är.

Även fast ni inte är ett par längre så kommer ni alltid att vara föräldrar tillsammans. Glöm aldrig det!

 

Jag har själv växt upp med föräldrar som inte har pratat med varandra på 20 år. Det har så klart påverkat mig stort och det har absolut påverkat min syn på förhållanden.

Jag har varit väldigt rädd i att gå in i något seriöst eftersom jag varit livrädd för att det ska sluta som mina föräldrars. Mina föräldrar trodde säkert att de gjorde det bästa av situationen just då men 20 år senare så har ingenting förändrats.

När jag och min dotters mamma bestämde oss för att det var dags att separera var det som en sten lossnade från bröstet. Vi var helt enkelt inte rätta för varandra och det insåg vi.

Ingen rolig sak att inse men ack så sann för det. Stoltheten fick sig så klart en törn och att behöva gå igenom ett av mina största misslyckanden i livet var väldigt tufft. Och som en normalt funtad människa så insåg jag så klart att min dotters mamma gick igenom samma sak och att skylla allt på henne kom aldrig på fråga. Det behöver inte alltid vara någons fel att saker inte går som planerat. Ibland funkar det helt enkelt bara inte.

Vi hjälptes åt med allt. Vi letade lägenheter till varandra och ställde upp när det väl behövdes. Vi kom gemensamt fram till vad som vore bäst för hela familjen och för att underlätta så mycket som möjligt för vår dotter som skulle fylla två.

Nu menar jag inte att alla behöver gå den vägen vi gick men att fortsätta respektera varandra och ta en gruppkram vid överlämning borde inte vara för mycket begärt, eller?



Källa.


Av jennahs - 19 november 2016 07:46
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gäsbok


Skapa flashcards