Alla inlägg under februari 2018

Av jennahs - 26 februari 2018 06:04
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 22 februari 2018 05:59

Godmorgon igen.

Morgonen verkar vara min tid på morgonen att dra ner ett par rader har vart vaken sedan 5 imorse mer lr mindre, har liksom känt mig varm och obekväm på ngt skevt sätt. 


Igår kom syrran förbi runt 12 snåret och vi åt "lunch" drack kaffe och vilade en stund eller ja, hon vila/sov och jag var väl mest glad att jag kunde ligga stilla en stund och försökte mest vara tyst ..

gjorde situps varje gång jag skulle ta en näve ahlgrens bilar i käften och sneglade på teen mom! den där serien har man följt alla dessa år och man måste ju fortsätta. 


Happ, nu vill jag bara klockan ska bli 11.00 för då räknar jag med att ha hört från min syster och fått besked efter RUL som jag längtat efter i veckor!. Igår kände jag bebisen buffa och det var ju helt fantastiskt känsla   det är fortfarande svårt att smälta att ens syster väntar barn!!, jag blir moster!.

Men så glada vi är!!:)


Imorgon åker jag till Falun tidig på morgonen få se om en person håller mig sällskap jag börjat hänga med då hon också åker dit emellan åt beror på om jag hör av mig till henne. Så nevös och jag vill säga att jag är beredd på att få ett NEJ men samtidigt näe, jag är fan inte det. Absolut inte, vet inte ens hur jag skulle ta det svaret ens. Fick veta att en person som haft de betydligt mkt mildare än mig fått bra besked så jag skulle snarare bli förvånad.


Drömde förresten igår natt efter att ha kollat på blekningar att jag tappade allt hår på bakhuvet + allt skin och ktt enda in till skallbenet bara det att alla dom lagren var mkt tjockare i drömmen så det såg ut som tjocka "gummi kanter" runt bakhuvet, hahaha...vet ni vad jag gjorde? köpte hårinpackning och börjar försökta återfukta barret så jag sen kan bleka, utan att allt de där ska ramla av  .


Hatar när håret ser GULT ut men det är många lager brunfärg och bekningar i håret samt att jag har tunna strån.

Vill heller inte ha blekt i onödan väntar nog till våren och klipper kanske kortare page igen vill ha ICE blond men kommit fram till att jag måste ha utväxt annars ser jag fruktansvärt ljus ut.


Då vet ni vet också, vad äter man till frukost då? .......................



Om jag klipper mig ska jag nog gå till ett annat ställe som kan klippa jämnt, frågan är vart.


 

Såhär såg det ut samt att under håret var längre bak på ngt vis, vad var de hon sa.. håret "gömde sig" ...

jaha ja, BOOO!! här är det..håret!.





 

Min lilla plutta när ultraljud av buken gjordes, faaasen att han hade så mkt innehållande fisar så magsäcken inte gick att se! viktigaste av allt liksom.



Dax att ge honom mediciner....


Vi hörs!





Av jennahs - 19 februari 2018 13:15
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 18 februari 2018 07:15

Söndag, redan jsg hann knappt med helgen bara flög iväg.


Jag kan säga såhär att vi har försökt göra min yngsta son nöjd han ville på fredagen raka sig runt huve och spara uppe på sagt och gjort och då de gjordes så sent och alla mina saxar gått sönder fortsatte vi under lördagen.

Han ville ha stripes på sidorna och hjälp! jag har aldrig gjort det ...bara klippa snubbar var längesen och ngt jag gjorde MKT försut men har tappat det helt. Stripen gjorde att vi var tvugna att snagga ner det ganska kort runt om.

Jaja, är väl jag som får ta han till frisören sen vilket fall så .... :).


Jag hann inte ens göra alla alla måsten jag borde gjort och hållt strikt i främst har loves matning i spruta hamnat efter lite men gett morgon/kväll. Han har gått upp 15gram och bara de att vågen går uppåt gör mig lycklig!.


Den här veckan hönni händer mkt jag bokade inte ens in mig på saker torsdagen då min syster ska på RUL!! önskade verkligen jag kunde sitta brevid henne se skärmen med sprattel bebis. Jag och barnen har gissat hurvida de är en pojke lr flicka..ni kan nästan gissa vad barnen tror? POJKE. Så jag blev liksom tvungen att gissa motsatsen annars hade de blivit tråkigt om vi alla gissa lika. Jag och yngsta gjorde ett vad dessutom  .


Onsdagen ska jag till öppenvården då tiden är bokad för tredje gången då jag avbokat dom alla, jag börjar ju inte tänka förens jag ska röra mig ditåt jag vet vad jag söker och behöver och därför stå på mig men ger upp nu och träffar den här personen trots att hon jobbar mindre och är pensionär - risken är stor att hon snart slutar vilket betyder att jag kommer återigen få en NY person dit.



Den här fredagen då jag träffar kurator och läkare samtidigt för ett besked är så stort att jag inte klarar ta ett nej, en omväg i livet men nödvändig då man börjar bli gammal och hur ska jag hinna ikapp livet om jag måste göra om och rätt? det finns inte utrymme för det, jag vågar inte chansa heller det är för mkt som står på spel.

Så nervös så ni anar inte!!!.






Vi hörs!


Av jennahs - 16 februari 2018 06:34
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av jennahs - 15 februari 2018 09:03


LÄNK HÄÄÄR IFALL NI VILL LÄSA ALL TEXT SAMT BILDER, IN OCH LÄS! 


Citat

Micke skjuter heroin när han lämnat på förskolan



Kristina, 48, sjuksköterska som gick in i väggen och började ta droger som självmedicinering. 

Micke, 37, heltidsarbetande tvåbarnspappa som injicerar heroin för att orka fredagsmyset. 

Bertil, 66, flyger drönare med barnbarnen och lägger pensionen på amfetamin.  

– 80 procent av de som använder narkotika är helt vanliga Svenssons, säger Niklas Eklund, ordförande för Brukarföreningen i Stockholm. 

Expressens Malin Roos och Anna-Karin Nilsson har mött den nya tidens sprutnarkomaner, de som lever dubbelliv i radhus och de som inte klarade att vara funktionella.


Han parkerar företagsbilen en bit bort. Micke har lunch och som vanligt på lunchen har han lämnat sin arbetsplats för att uträtta "några ärenden". I dag är "några ärenden" tre kanyler, desinfektionsservetter och en blandkopp. Han brukar få lite extra i påsen eftersom de vet att han har svårt att komma varje dag. 


 

Micke är 37 år, gift och har två små barn hemma i radhuset utanför Stockholm. 

Hans arbete innebär ett inte oansenligt säkerhetsansvar där många människor skulle kunna råka illa ut. 

– Ja, jag är påtänd nu men det märks inte. Det här är jag

Han tar ett gram om dagen, tre gånger om dagen. Han skjuter heroin när han har lämnat på förskolan, han skjuter när han kommer hem från jobbet och innan han lägger sig. Han tog heroin när barnen föddes, han tog heroin på sin bröllopsdag. 


Han sticker sig i ljumskarna där det inte syns och gömmer drogerna och verktygen i ventilationstrumman i badrummet. 

– När jag tar heroin är jag normal, om jag inte skulle ta heroin, det är då blir det problem. Min familj och mina arbetskompisar skulle undra "Vad fan har hänt, är han sjuk?" Om jag missar en gång är det ingen fara men en heldag, jag blir dödssjuk, säger Micke och vittnar om värken i kroppen, ryckningarna i benen, hur han spyr galla.

– Folk förstår inte, det finns ingen starkare kraft. Jag tar det ju inte för att ha kul utan för att kunna jobba och försörja och umgås med min familj.


MICKE KÖPER HEROIN FÖR 20 000 KR I MÅNADEN

Han var 17 år när han testade opiater första gången, det var med kompisar utomlands, de fick inte tag i hasch och blev erbjudna heroin.

Tre år under 2000-talet var han ren, han gick på metadonbehandling men fick lika stark abstinens efter metadonet och började med heroin igen. Han har sina fasta langare, samma tid och plats när han åker "sina ärenden". Micke säger att heroinet kostar honom 20 000 kronor i månaden. 

– Det är jättemycket pengar. Min fru undrar så klart vart pengarna tar vägen men hon tror att jag spelar på nätet. Det är illa också men inte lika illa, säger han. Jag är hela tiden sugen på att ta mer, det enda som stoppar mig är ekonomin. 

– Och barnen





Det är fredag och i kväll ska de titta på tv, kanske "Talang". 

– Det är stressigt och jobbigt att leva så här. Jag är en riktig knarkare men jag ljuger för mig själv och alla. Jag vill sluta men det går inte, för det finns ingen väg. Om jag kunde sluta anonymt skulle jag göra det på denna dag men det kan man inte. Om jag går till Socialen gör de en orosanmälan och jag kan förlora barnen, om jag lägger in mig på beroendeakuten ringer de också Socialen. Vi bor i ett jättefint område, mina barn har allt man kan önska sig. 

– Jag skulle förlora allt, säger Micke. 

– Mina föräldrar skulle få hjärtattack. 

Han sätter sig bakom ratten. Han vill hinna en kopp kaffe med kollegorna innan lunchen är slut också. 



MARIA TESTADE DROGER EFTER SKILSMÄSSAN

Maria, 48 år, är mörk under ögonen efter en natt på en madrass med en okänd man som tyckte att ett halv gram tjack var lagom betalning för sexet

Hon ställer gärna upp och berättar sin historia, "folk behöver få veta, det handlar om mänskliga rättigheter", men hon vill absolut inte vara med på bild. Det är fortfarande för känsligt för henne. 


Maria har ett yrkesliv inom sjukvården bakom sig, sjuksköterska i beroendevården och 16 år i läkemedelsindustrin. 

– Och så hamnade JAG i det här, säger hon med ett skratt som fastnar. 

Hon berättar om huset med strandtomt, barnen och äktenskapet och hur allt rämnade med skilsmässan, det var för fyra år sedan. 

– Jag var 44 år första gången jag testade droger. Jag fick posttraumatisk stress och ångest efter skilsmässan, allt blev en ond spiral. Jag tappade kontakten med barnen och gör man det har man förlorat allt som mamma. Men jag förstår dem, jag har släckt bränder med bensin, medger Maria.



Hon hävdar att hon knarkar som självmedicinering.  

– Jag tar Lyrica som antidepressivt och amfetamin för att fungera. Hade jag fått min ADD-medicin hade jag inte behövt ta droger.

– Det är som en kemisk fotboja jag inte kan ta mig ur, säger tvåbarnsmamman och stampar värme i fötterna. 

– Jag har levt i varenda värld, från societeten till den undre världen och det ser likadant ut överallt. I den undre världen finns det minst droger, där uppe drogar de hela tiden. Tabletterna flyger under bordet i läkemedelsindustrin.



KRISTINA BÄR SIN VÄRLD I EN ROSA PILLERDOSA

I en rosa pillerdosa med blommor på har Kristina hela sin värld. Två simkort och sex bollar med heroin, 0,25 gram i varje inplastad kula. 

– Man räknar inte livet i pengar eller dagar, man räknar i bollar, säger hon. 

Stefan har sina under tungan. Fast egentligen spelar det ingen roll, polisen vet att de har knarket i munnen, tar struptag och trycker till så bollarna flyger. 

– Jag råkade svälja en boll en gång och fick inte ut den på två veckor. Min kompis svalde tre hekto när han skulle landa på Arlanda, påsen gick upp och de fick göra en akutoperation, berättar han.

De är ett omaka par och släpper aldrig varandras händer. 

 

 

Han 42 år, yrkeskriminell i ungdomen med kassaskåpsrån som specialitet och som blev utkastad ur gänget när han började med heroin i 20-årsåldern "för av heroin blir man svag som människa, åker man fast är de rädd att man ska gola". 






Kristina som är 48, har en helt annan historia och bakgrund. Sjuksköterska från Norrland som aldrig ens drack alkohol. I 25 år hade hon jobbat inom vården när hon blev utbränd och sjukskriven innan sin 40-årsdag. 

– Jag tog med mig jobbet hem varje dag och till slut gick det inte. Jag klarade inte att sova och klarade inte att resa mig. Jag blev utförsäkrad och fick ekonomiska bekymmer och posttraumatiskt stressyndrom, berättar hon sakligt. 

– Jag blev beroende av insomningstabletter, sen bensodiazepiner...

Sen heroin. 

 

 

 

Snart ska de lösa upp bollarna i en kopp, elda till heroinet är helt utslaget. Det får inte vara för varmt, då bränner man venerna. Filtrera för att undvika stafylokocker. 

Kristina kan allt det där, det var hennes jobb. Men aldrig under sina 25 år i vården trodde hon att skulle behöva använda sina HLR-kunskaper för att häva en överdos hos den hon älskar på ett smutsigt golv på Mc Donalds. 

Stefans hand vitnar när hon kramar. 

– Han dog. Han hade inget hjärtljud och ingen puls. Jag vet inte hur länge jag höll på med hjärtkompressioner och inandningar men inget hjälpte. Jag hade fullständig panik och slog allt vad jag kunde på hjärtat. När polisen och ambulansen kom vaknade han upp.

Nu tar de alltid tillsammans, aldrig samtidigt och har en spruta Neloxon, motgift, i fickan. 

Ifallatt. 

 

 

 

 

 

Och det är här som man har märkt ett nytt klientel av sprutnarkomaner på senare år; kvinnor som mår psykiskt dåligt och som använder narkotika som självmedicinering, och fullt funktionella yrkesmänniskor. 

– 30 procent av de som söker sig till sprutprogrammet på St Göran har aldrig varit i kontakt med sjukvården eller Socialen för sitt beroende. Vi har människor här som har jobb och familj och tar droger, säger Niklas Eklund, aktivist och ordförande för Brukarföreningen Stockholm. 

Han hävdar att lagen från 1992 som innebär att det är till Socialtjänsten de beroende i dag ska söka hjälp, har medfört ett stort mörkertal i narkotikastatistiken. 

– Där ska du sitta med en socionom som inte har någon som helst utbildning av beroende, som ska göra den medicinska bedömningen. Har du barn och söker hjälp är de skyldiga att anmäla dig. 

– Detta gör att folk gömmer sig i dag

 

 

Av jennahs - 13 februari 2018 19:03

Tänk om man hade lyckats ta ett blodprov här jag bor på min hund? försökt åtminstonde!? 

När vi kommer till djursjukhuset så behöver vi inte vänta utan kommer in direkt, dom försökte ta en temp utan att lyckas såklart då han piper och kissar ner sig av rädsla med munkorg och tratt på sig.
Döm min förvåning när veterinär samt sköterska då vill ta med Love ensamma till annat rum utan oss? man vill helst inte ge lugnande då det tar på kroppen. Vi försöker, vi hör hur han skriker, vi trampar runt och är nära på att gå in dit. 


MEN, dom lyckas ta blodprovet!!! han pep inte av nålen och allt gick bra. Verkade som tratt/munkorgen var värst och jag är imponerad och glad BLODPROVET VAR BRA, njurar,lever, sänkan allt!! så jävla skönt men utredningen går vidare och torsdag ska vi dit för en ultraljud av buken. Som den kostar 3.000:-

Hönni, vet ni vad de kosta att ta blodprov och klämma på hans mage igen? 3078:- svenska jävla kronor. Vanlig undersökning var inte ens nödvändig då vi gjorde det i torsdags men ja.




Så, nu kan jag koppla av lite och utesluta massor av fel som de kunde ha varit och dessutom fick jag mer bra besked när jag kom hem, på posten. DET JÄVLA BREVET jag länge pratat om, jag ska få träffa läkare samt kurator den 23:e februari och få ett besked som jag suktat och väntat på sedan 1 juni förra året.

När jag träffar många bekanta som vänner som känner mig i missbruket dunkar mig på ryggen och hurrar över at jag äntligen kaptulerat och jag borde gjort det här för längesen. Det får mig bara känna hur rätt de faktiskt var att jag sökte mig dit och OM jag får bra besked ska ni få ta del utav den då jag trots allt kommer bli tvungen att berätta detta för alla som berörs av min vardag. 

Tror att en del redan vet och jag avslöjade faktiskt det här förra året men ja, då får ni gräva i arkivet om nyfikheten kickar på. 


Jag kollade förresten första avsnittet utav stockholmspoliserna och i början av avsnittet så la han fingret på det jag helatiden försökt säga och det blir nånstans klockrent när han säger


" mitt jobb går ut på att skydda folks bubblor, att folk ska få leva i sin lilla bubbla och dom ska inte riktigt vara medvetna om den verklighet som jag ser...."


Han satt den på pricken och den här verkligheten utanför era trygga bubblor den är brutal, och de var lite så jag kände efter att ha levt själv i den bubbla du idag lever i som när som helst kan spricka. Därav får man en annan syn på LIVET, vad ordet levande, lojalitet, tillit är och en helt ny verklighet. Plötsligt blir inte alla ytliga ting viktiga, liksom matriella. Man vet att livet är skört, man vet att grannen kanske lever i skräck, missbruk, våld, kriminalitet, våldtäcksman eller vad de nu kan vara. Ville bara säga det.

när vi endå snackar sånt här så har jag haft en reflektion, min cykel står OLÅST och alltid gjort här och blir aldrig stulen medans låsen klipps och cyklar blir stulna. Jag skämtade lite om att jag måste veta vilka dom är, lr dom mig   .


En pundare snodde min cykel en gång och jävlar vilken avhyvling han fick och skämdes när han förstod att de var min, han försökte ju vända om det " ja, vilken tur jag tog hand om den då"..yeah right!. 


Fan nu lär jag stänga ner, farmen börjar! vilket dåligt gäng dom är .. hur dumma får man vara? gå miste om belöningar och arbetsvägra och skita i allt? ålder har inget med dumheter att göra har jag förstått ...

Av jennahs - 13 februari 2018 05:54

Förlåt men mina senaste två veckor här hemma har gått åt till att hålla min hund vid liv och luska ut vad som drabbat honom då han inte mår bra. jo, jag har haft regelbunden kontakt med veterinär och besök dom!!.

Behöver inte ens presentera mig längre när jag ringer dit  .

Jag är en orolig person med bra magkänsla då allt jag sökt för faktiskt vara befogat!.


Tror ni jag fick nå hjälp ifrån veterinären på orten jag bor?HA! rena skämtet ju.Veterinären klämde på magen och lyfte på läppen på honom (hunden) lite småprat och inte mer än 10min avsattes i tid, 748:-.

Jag pratade mest och tro de eller ej så var jag inne på rätt spår..eller? magkatarr? pratade kring symtomen och lät som jag och veterinär bollade symtomen. Jag har problem att inte lägga mig i, inte ens när min vuxna syrra är hos läkaren och jag följer som stöd dit i den  mån att läkaren svarade " du, vem är de som är läkare här? lägg de ansvaret på mig".

Tillitsbrist till vården från min sida   .


Åter till veterinären, jag åker hem med min hund och när jag landat hemma kommer fler frågor än svar. Problem direkt hemma när vi försöker få i han adapsin med spruta och kräkningar så ringer jag direkt dom hänvisa mig till ett djursjukhus? och hade inte tid att prata.

fattade inte varför då dom har både röntgen och kan ta blodprov, även dropp.

Jag lyckades få avdelningschefen på telelinjen när jag ringer påpekar att veterinären inte ens kollat om min hund är uttorkad? men de hade dom visst gjort, man hinner inte ens se att dom drar i skinnet sa hon(jajavisst). Det står här i journalen också - "finns saker vi skriver som patient inte tar del av, saker dom inte förstår" men det vill man ju veta när man kommer in med hund som knappt dricker/äter.


Vill aldrig sätta min fot där dom duger inte ens för att klippa klor då dom ströp min hund så han spotta saliv i ren panik och kippande efter luft. Klippte av pulpor så de spruta blod och drog och skrek. 


Så efter att ha vaknat i nästan 2 veckor och försökt få i han mat och vatten och håll han vid liv så drar vi till djursjukhuset!. Ringer folksam för att kolla direkt reglering och snålisarna tycker jag ska lägga ut ALLA PENGAR för att sen låta dom betala deras andel, då djursjukusen faktiskt lägger på 150;. utan att säga det.

Kom igen, vem fan bryr sig om en sån sketen summa ens?? folksam gör.



Jag har knappt sovit, tappat hunger, fått ont i magen , blivit yrslig av all stresspåslag.Håller tummarna för att få träffa personal som har kompetens och kan hjälpa mig nu.



Så nu vet ni vad mina två senaste veckor handlat om. 


Bara vi får diagnos på honom och behandling kan man gå vidare, börja spara på nytt då hans tänder ska dras och den prislappen går på 4.000:- (minst) och som alla hundägare vet så får man inget från försäkringen gällande tänderna. 



Sist men inte minst, de är alltid bra att ha ett sparande när man skaffar hund ifall man drar ett måndagsexemplar, ett tips!!..

Hönni sorry för trist inlägg men de var nice att skriva av sig frustrationen jag burit på länge.



TJAO!

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gäsbok


Skapa flashcards