... strax före 9 gick jag vemodigt iväg till läkaren på psyk ... jag hade som vanlgit tänkt skriva stödord för att inte snacka om oväsentliga saker. Kände mig nervös i väntrummet, vi sågs senast i sen sommaren och haft mest kontakt via tele.

När vi sätter oss,

Jag får inte fram orden riktigt vet inte vilken ände jag ska börja, så han frågar mig. Jag svarar uppriktigt och ärligt.

Han ville höja dosen och pratade om att lyrica dosen ligger man ofast på 5-600 gram om dagen, som om han redan bestämt att jag ska ha den dosen. Han skriver ut så jag kan ta 125 gram om dagen.

Han säger att allt jag drabbas av på daglig basis beror på generliserad ångest,  har alla symtomen helatiden. Han frågade hur jag mådde på centralstimulans igen och måste glömt att jag tidigare varit beroende?. Vissligen hade jag aldrig testat concerta så svaret blev, nej!. Det bör ju vara stor skillnad på substanserna..

Förklarade att jag inte kunde slänga mig in på concerta medicinering pga barnens pappa, ifall jag får biverkningar, beteer mig konstigt till exempel och inte kan ha barnen och eftersom det inte finns flexibilitet lr lösning på ett sånt läge så.... Han bryr sig självfallet inte, men det är också ansvar att ta mediciner och vad som kan komma att ske .

Läkaren tyckte det var klokt beslut och förstod full ut och tyckte jag skulle försöka få till ett sånt möte.

Annars måste jag ev låta barnen vara hos sin pappa medans jag testar medicineringen, förr lr senare måste jag om jag ska få en chans att börja leva fullt ut.

När vi snacka så kände jag mig nästan irriterad på att allt vändes mot min ångest, alla svårigheter och problem - min ångest. Vissa saker känns som att de är jag, min personlighet hela JAG.

Igår var jag på Maxi en vända och det gick åt helvete har setat inne så länge att de börjat påverka mig fysiskt, stora öppna ytor gör mig yrslig. Jag kan inte fokusera och det känns som jag gårsom om jag vore pruttfull, och det är så hemskt för det känns som det syns och missuppfattas.

Hur som haver.

Idag fick jag besök ganska tidigt av en vän som ville ha hjälp att färga håret så det slängde jag i, kändes ovant att färga håret på nån annan ngt jag gjorde mkt jämt förr, samt klippa alla mina killkompisar :). När det var klart och torkat gick hon vidare och beklagade sig lite över att de blev så tokig medans jag innerst inne bara tyckte de var as skönt men de känns ju fel och säga. idag var hon på bra humör och i en manisk period och då känns inte besöken lika tunga utan dom känns ganska okej.

Anledningen till att jag inte är lika aktiv är för att det funnits annat att lägga tiden på, och det känns himla skönt.
Men häng inte läpp för det, jag tänkte försöka bättra mig på den fronten :)

GENERALISERAD ÅNGEST.

Uppkomst

Generaliserad ångest startar ofta redan i tonårsåldern eller i början av vuxenlivet och drabbar ingen särskild grupp av människor i allmänhet. Generaliserat ångestsyndrom orsakas, precis som de andra ångeststörningarna, förmodligen också av en kombination av sårbarhet och stress. Kanske har den GAD-drabbade en ärftlig känslomässig känslighet som i kombination med yttre och inre stress utlöser den ständiga oron. Exakt hur stor del som orsakas av ärftlighet vet man inte riktigt men man tror att cirka 30 % är ärftliga faktorer och 70 % beror på påfrestningar och erfarenheter under livet.