Happ,  fattar inte ens varför jag ens ska försöka knåda ihop ett inlägg när jag inte har något att skriva?

När man droppat vänner och lever som nykterist, och barnen inte finns här så blir tiden något man verkligen har mkt av.

Det är inte lätt att fylla ut den direkt, kan jag inte påstå.

jag har ialf hälsat på mamma, jag tog den där promenaden jag skrev om imorse att jag skulle...dock åt jag frukost för eftersom klockan närmade sig 12.oo  tog en kaffe och cigg, kollade hur långt dom kommit i mitt gamla flickrum...

de börjar bli tomt där. Dom  stackarna stod och försökte gnugga bort alla mina klister märken jag klistrat dit en gång i tiden.

Herregu´de här med själv uppfostran , den gav mig friatyglar(såklart). Det enda jag saknade (LÄS ibland) som liten med familjen var nog att äta mat tillsammans, inte för att jag klagade på att nästan alltid äta ute på resturange. Men endå.. :)

JAg vet att även om man har regler, så gör man alla dessa saker alla gör som tonåring vilket fall.

Bara de att dom med regler, dom var nog  nästan snäppet värre ?.

Fast, även om jag hade "fria tyglar" som yngre så skulle jag aldrig vara den som inte satt regler till mina barn. För de är ju endå viktig. 

Vad lustigt de känns att skriva om barn såhär och hur jag tänker, som om jag inte har några. men de känns väl så nästan.

Inget konstigt att de känns som de gör heller, med tanke på att jag aldrig får veta något under en mkt LÅNG tid... undra om den orsaken är för att de inte finns 6h varannan lördag på ett papper? . Finns de verkligen bra ursäkter till att inte berätta något om våra gemensamma barn ? Det är ju uppenbart att fokus inte ligger på barnen iaf.

Jag ska nog spöa D i tv spel nu, vi har fixat super mario... allstars? ni vet dom där gamla spelen som man spelade när man var mkt yngre.

Hoppas ni får en fin dag, jag ska försöka.

Jag tänkte tipsa om en film.

En kille som bor i Finland (rovaniemi), han missbrukar bland annat subutex. (finns svensk text)

Filmen heter " reindeerspotting ", där kan man få sig en inblick. De är väl en amatör film, men bra inspelad är den faktiskt ändå .  Så om nyfikenheten finns, sätt på och se in i livet som missbrukare......

kan för övrig berätta att killen i filmen senare hängde sig själv.  ..väldigt tragiskt. 

reindeerspotting

 ( en bild från filmen.)

Gomorgon.

Igår somnade jag sent, de va nog min envishet som höll mig vaken.  Vi kollade på en fruktansvärd film..

jag har nog aldrig setat och spänt mig och bitit i en kudde som jag gjorde igår.

Filmen heter "blood diamond". Kanske ni redan sett?  den är 2½ timme lång? så vi stängde av när vi hade sett halva.

Första gången jag minns vad en film heter. Jag brukar alltid låta D välja och vraka, de är bara bra ju sämre den är , ju fortare somnar jag ;) 

De här med filmer är dygt, jag och ansikten....fast jag kollat en bit in på filmen så tror jag att de hela tiden är en ny person som dyker upp,fast de egentligen har vart samma helatiden.  Jo precis, lite jobbigt läge, kanske lika bra och somna då?.

Jag har funderat på hur många de är som inte känner igen mig längre, jag har nästan gillat att ingen gör de, med tanke på alla frågor som ploppar upp. Såklart jag berättar som de är också hur de ser ut idag, precis som så många andra pratar om? bara de att dom inte kan hålla sig till sanningen, ingen kan berätta om vad jag varit med om, hur livet sett ut för mig. För ingen kan nog ens föreställa sig det, om ni inte själva har beroende personligheten? men den har ni väl inte? allt är lagomt och perfekt va? dåså.  

Tänkte tex på, när jag köpte doft oljan. När jag gick in i butiken så stod en tjej som fått 2 barn samma år jag fick mina. Faktiskt så träffade vi på varandra ganska mkt under mamma ledigheten, och som gravida.

Hon har tidigare inte känt igen mig sådär.  Den här gången skulle hon prata med mig .. något jag egentligen hade hoppats på att undvika .. "är de Jenny???" hon trodde jag inte existerade längre.

Jag som ville undvika hela pratet spelade dum undermedvetet, som om jag hade demens eller liknande. (kände mig ännu dummare efter det ska ni veta, med tanke på hur mkt vi setts och pratat tidigare med barnen)

Hursom så blev de en prat stund tillslut, såklart om den här situationen jag sitter i,  och hur hon mådde.

Personen är ju...kanske inte släkt till barnen, men tillhör "den andra sidan", hänger ni med?. 

jag har nästan gillat situationen att ingen känner igen mig, inte ens min plast faster kände igen mig förra sommaren. (växt upp med henne, mer lr mindre)

Jag och min syster träffade på henne på stan, min syster och hon började prata...sen säger min syster 

"jag och Jenny kikar på stan bara"..och hon utbrister "va är de jenny??? heeregu vad mager du är".

Tydligen ser man ut som en annan människa som "mager" . De kanske man gör?

 kanske folk känner igen mig igen nu? som rulltig och pissblond, precis som jag var då och exakt nu? haha, euuwwww!!!!!!!!.

Kände att ajg aldrig skulle ha skrivit det där :)

Bara tanken får mig att vilka ta en morgon promenad, kanske jag ska? till morsan och tillbaka, på en kaffe och cigg?

fan jag ska hoppa in i duschen, sen göra det.  babe sover, like a pig .........

Tråkigt väder vi har?