Har jag delat den här tidigare? isf tåls det att läsas igen!!! .

Till alla egoistiska, separerade föräldrar!!!

De jag riktar mig till här är just dessa barnfamiljer som har all möjlighet i världen att göra det bästa för sina barn men ändå väljer att fokusera på att få andra att må dåligt. Även fast ni inte är ett par längre så kommer ni alltid att vara föräldrar tillsammans, skriverförskolläraren Roger Nilsson.

Ni vet säkert vilka ni är. Ni som levt tillsammans som en familj en gång tiden. Älskat varandra, respekterat varandra och uppfostrat era barn tillsammans.

Sedan tar det slut.

Det finns miljoner anledningar till att ett förhållande kan ta slut. Jag tänker inte räkna upp dem här men ni vet själva. Livet ger och livet tar. Så är det och så kommer det alltid att vara. Brustna hjärtan eller förlorad stolthet gör ont och det tar sin tid att komma på fötter med sig själv igen.

Misslyckanden i livet är aldrig roligt men de finns där likförbannat. Vissa hanterar dem bättre än andra. Vissa tycker synd om sig själva och agerar offer medan andra tar tillfället i akt och spyr galla och andra otrevligheter över den som man en gång i tiden valt att dela sitt liv med.

De sistnämnda är de som jag kallar för egoistiska separerade föräldrar. Dessa egoister till människor som på något sätt fått för sig att de kan behandla någon hur illa som helst bara för att stoltheten tagit skada eller för att livet tillsammans med sin partner inte blev vad man hoppades på.

Frågor till er egoistiska separerade föräldrar:

Hur tänker ni och förstår ni hur illa barnen far av ert barnsliga idiotsätt att hantera konflikter?

Jag har jobbat inom skola och förskola i över tio år nu och jag har suttit och tröstat barn vars föräldrar slängt igen dörren på varandra precis innan de ger sig av för att lämna av det käraste de har.

Jag tror inte att någon av er föräldrar på fullaste allvar inte förstår att barnen pratar om precis allt som händer i hemmet med oss förskolepersonal. Era barn bearbetar morgonens trauma på förskolan medan ni går till jobbet och är nöjda över att ni fick sista ordet mot er före detta partner.

Jag vet att det finns de av er som aktivt lägger ner tid på att få den andra föräldern att må dåligt. De som aktivt motarbetar lösningar som, trots allt är bättre för barnen, förkastas just för att den andra föräldern inte ska få rätt. Ni hör ju hur idiotiskt detta låter va? Ni vet vilka ni är.

Ni som sysslar med sådant där kommer naturligtvis aldrig att erkänna det för er själva utan ni har ju ursäkter och anledningar till att fortsätta motarbeta varandra. Och därav låta era barn hamna i kläm. Bara för att just du måste ha sista ordet.

En sak är säker. Du kan vara hur framgångsrik som helst. Du kan ha en ny familj där ni, precis som din förra, älskar och respekterar varandra.

Du kan vara hur omtyckt som helst av vänner och kolleger men när dina barn växer upp, och inser vilka små barnungar till föräldrar de har. Då är du inte värd ett skit.

Och min respekt kommer ni aldrig att få, ni egoistiska separerade föräldrar.

Det finns alltid förmildrande omständigheter, det är jag så klart medveten om men jag är ganska säker på att ni vet själva vad dessa omständigheter är. De jag riktar mig till här är just dessa barnfamiljer som har all möjlighet i världen att göra det bästa för sina barn men ändå väljer att fokusera på att få andra att må dåligt. Ni vet vilka ni är.

Även fast ni inte är ett par längre så kommer ni alltid att vara föräldrar tillsammans. Glöm aldrig det!

Jag har själv växt upp med föräldrar som inte har pratat med varandra på 20 år. Det har så klart påverkat mig stort och det har absolut påverkat min syn på förhållanden.

Jag har varit väldigt rädd i att gå in i något seriöst eftersom jag varit livrädd för att det ska sluta som mina föräldrars. Mina föräldrar trodde säkert att de gjorde det bästa av situationen just då men 20 år senare så har ingenting förändrats.

När jag och min dotters mamma bestämde oss för att det var dags att separera var det som en sten lossnade från bröstet. Vi var helt enkelt inte rätta för varandra och det insåg vi.

Ingen rolig sak att inse men ack så sann för det. Stoltheten fick sig så klart en törn och att behöva gå igenom ett av mina största misslyckanden i livet var väldigt tufft. Och som en normalt funtad människa så insåg jag så klart att min dotters mamma gick igenom samma sak och att skylla allt på henne kom aldrig på fråga. Det behöver inte alltid vara någons fel att saker inte går som planerat. Ibland funkar det helt enkelt bara inte.

Vi hjälptes åt med allt. Vi letade lägenheter till varandra och ställde upp när det väl behövdes. Vi kom gemensamt fram till vad som vore bäst för hela familjen och för att underlätta så mycket som möjligt för vår dotter som skulle fylla två.

Nu menar jag inte att alla behöver gå den vägen vi gick men att fortsätta respektera varandra och ta en gruppkram vid överlämning borde inte vara för mycket begärt, eller?

Källa.

Alltså, det är så roligt. "D" har snackat om att dra ner på sockret det fanns en tid då han aldrig åt godis, medans jag åt last fulla godispåsar. Jag däremot, hahah redan hunnit ätit en halv påse under morgonen.

Det roliga är hur jag vaknar utav honom inatt, stånkades....till och med hunden vaknar!, jag kunde inte låta bli och undra så jag knuffar på honom, " vad drömmer du? ligger du med nån eller?" (haha)

han svarar - nej! jag försöker gå in i en garderob, de är spöken men därinne finns godis....du väntar i bilen! det var alltså läskigt men han skulle till varje pris ha de där godiset i garderoben. KUL tyckte jag.

Sen väcker Love oss runt 4.30 tiden och är nödig så jag traskade ut med hunden en sväng, sen in igen och försöka sova.

Idag vaknas veterinär med våran bebis, shit så nervös..jag ska trycka in lite frågor och be om kloklippning. Sen har jag tandis på torsdag (rotfyllning) samt arbetsterapuet på fredag och då ska jag ha hunnit leta hylla samt riva ut alla mina papper. Shit, allt på en vecka. Men kan inte heller rucka på ngt.

Jag tror syrran ska ta love medans jag får gå ner på stan, så med snö och skit så måste jag åka dit tidigt.

Lite nervös är jag då hålet brevid en rotfyllning var nära en 3 rotfyllning? VAD ÄR DETTA? allt på bara 1 år, förstår ni? jag borstar och använder tandtråd använde länge munskölj (endast floure). Hade lätt kunnat fixa porslinsfasader om de inte vore så dyrt men tandläkaren tycker mina tänder är alldeles för fina, alltid fått komplimanger för raka fina tänder.

Jävla skit. Ältar och ältar , nåja.

Jag ska väl ta en "raggardusch" sen ta en promenad med Love, sen chilla lite. "D" rev ut garderoben en 3e gång så allt är inne på barnens rum och jag blir lika sur varje gång han försöker ta tag i de där, för att fredag före barnen kommer trycka in allt lika dåligt och orensat igen. Vi har försökt flera gånger utan att lyckas fullfölja de.

pokemons fel!, jävla spel. Han har verkligen en beroendepersonlighet....spel är livsfarligt.

Känner mig inte alls beredd på sån här vecka .... nu lär jag rappa på här, vi hörs snart igen.